Christer Hansson · Grill Studios

Kategori: Funderingar

  • Frånvaro som skapar närvaro

    Det är viktigt att besöka de sjuka, döende, fågna, handikappade och ensamma. Men vi får inte känna oss skyldiga när vi måste göra besöken korta eller sällsynsta.

    Ofta skäms vi så för våra begränsninar att våra ursäkter hindrar oss från att vara verkligt närvarande när vi är hos vederbörande. En kort stund av total närvaro hos en sjuk är mycket bättre än en lång stund med många förklaringar till varför vi inte har tid att komma oftare.

    Om vi kan vara fullständigt närvarande hos vännerna när vi besöker dem, bär även vår frånvaro frukt. Vännerna säger: ”Han hälsade på mig”, eller: ”Hon kom till mig”, och upptäcker i frånvaron besökets kvardröjande glädje.

  • Att lyssna är själens gästfrihet

    Att lyssna är svårt, för det kräver så mycket av inre styrka att vi inte längre har behov av att hävda oss genom att föreläsa, argumentera, påstå, eller förklara. Goda lyssnare har inget inre behov av att framhäva sig själva. De är fria att ta emot, att välkomna, att acceptera.

    Att lyssna är mycket mer än att låta någon annan tala medan man väntar på en chans att svara. Att lyssna är att ägna all uppmärksamhet åt andra och att ta emot dem i sitt hjärta.

    Det fina med lyssnandet är att de som man lyssnar till börjar känna sig accepterade, tar sina egna ord mer på allvar och upptäcker sitt sanna jag. Att lyssna är en slags själens gästfrihet där du inbjuder främlingar att bli vänner, att lära känna sig själva bättre och att till och med våga vara tysta tillsamman med dig.

  • Semmelkalas bidrar

    Mitt och fröken J:s ”semmelkalas” motsvarade 50 kronor, så ner med den i bössan 🙂

  • Delad ekonomi

    Jag har funderat mycket på frågan om delad ekonomi när man lever i en relation.

    ”Plånboken tar upp saken”

     

  • Vårt unika kallelse

    Det händer så många fruktansvärde saker varje dag att vi börjar undra om det vi kan göra har någon betydelse. När människor svälter bara några hundra mil bort, när krigen rasar på många håll, när mängder av människor i städerna är hemlösa, verkar det vi uträttar ganska betydelselöst. Sådana funderingar kan lamslå och trycka ner oss.

    Då är ordet kallelse viktigt. Vi är inte kallade att frälsa världen, lösa alla problem och hjälpa alla människor. Men var och en har en unik kallelse, i familjen, i arbetet, i världen. Vi måste hela tiden önska att klart se vad som är vår kallelse och att vi får den kraften som behövs för att följa den. Då upptäcker vi att troheten i det lilla är den bästa läkedomen i vår tids sår.