Kategori: Tankar för dagen

En del människor vill gärna göra sig av med allt som är en aning skadat. I stället för att reparera det säger de: ”Äsch, jag har inte tid att laga det, jag kan lika väl kasta det i soptunnan och köpa nytt.” Ofta behandlar vi människor på samma sätt. Vi säger: ”Han har ju problem med spriten; hon är ju ganska deprimerad; de har ju misskött firman…det är nog bäst vi låter bli att engagera oss.”

När vi vänder folk ryggen på grund av de brister vi tycker oss se, hämmar vi dem. Vi ignorerar deras gåvor som ofta finns gömda i bristerna.

Vi är alla knäckta strån, antingen brustenheten är synlig eller ej. Om vi lever i medkänsla, upptäcker vi att styrkan finns i svagheten och att all sann gemenskap egentligen är de svagas kollektiv.

Det har bott en katt där i flera år men nu är det mitt igen 🙂

Träd ser starka ut i jämförelse med ogräset på åkern. Men när stormen kommer rycks träden upp med rötterna, medan ogräset som vajat för vinden förblir rotat och reser sig när stormen har lagt sig.

Flexibilitet är en dygd. När vi klamrar oss fast vid våra positioner och inte är villiga att låta hjärtat vaja litet fram och tillbaka efter andras idéer eller ageranden, bryts vi lätt ner. Att vara som ogräset är inte att vara menlös. Det är att röra sig en aning för tidens vind samtidigt som man förblir väl förankrad i jorden. En humorlös, orubblig, dogmatisk oböjlighet i mötet med det som är nytt eller aktuellt kan göra oss modlösa och bittra. Låt oss vara flexibla men ha djupa rötter.

Att vara hos en vän som lider svårt är inte enkelt. man känner sig besvärad. Man vet inte vad man ska göra eller säga eller hur man ska reagera på vad man får höra. Det är frestande att säga sådant som mer bottnar i egen rädsla än i omtanke om den som plågas. Ibland säger man ungeför: ”Du verkar må mycket bättre idag än i går”, eller: ”Du blir snart dig själv igen”, eller: ”Du kommer säkert över det här.” Men ofta vet man att detta inte är sant, och det vet vännen också.

Vi behöver inte hålla på med låtsaslekar inför varandra. Vi kan säga bara: ”ag är din vän, jag är glad att få vara här hos dig.” Vi kan säga det i ord eller genom beröring eller tystnad. Ibland är det bra om man säger: ”u behöver inte prata. Blunda. Jag är här hos dig och tänker på dig, ber för dig, älskar dig.”

Twenty years from now you vill be more disappointed by the things you didn´t do than by ones you did do. So throw off the bowlines. Saile away from the harbor. Catch the trade winds in your sails.

Explore. Dream. Discover

Det är viktigt att besöka de sjuka, döende, fågna, handikappade och ensamma. Men vi får inte känna oss skyldiga när vi måste göra besöken korta eller sällsynsta.

Ofta skäms vi så för våra begränsninar att våra ursäkter hindrar oss från att vara verkligt närvarande när vi är hos vederbörande. En kort stund av total närvaro hos en sjuk är mycket bättre än en lång stund med många förklaringar till varför vi inte har tid att komma oftare.

Om vi kan vara fullständigt närvarande hos vännerna när vi besöker dem, bär även vår frånvaro frukt. Vännerna säger: ”Han hälsade på mig”, eller: ”Hon kom till mig”, och upptäcker i frånvaron besökets kvardröjande glädje.

Att lyssna är svårt, för det kräver så mycket av inre styrka att vi inte längre har behov av att hävda oss genom att föreläsa, argumentera, påstå, eller förklara. Goda lyssnare har inget inre behov av att framhäva sig själva. De är fria att ta emot, att välkomna, att acceptera.

Att lyssna är mycket mer än att låta någon annan tala medan man väntar på en chans att svara. Att lyssna är att ägna all uppmärksamhet åt andra och att ta emot dem i sitt hjärta.

Det fina med lyssnandet är att de som man lyssnar till börjar känna sig accepterade, tar sina egna ord mer på allvar och upptäcker sitt sanna jag. Att lyssna är en slags själens gästfrihet där du inbjuder främlingar att bli vänner, att lära känna sig själva bättre och att till och med våga vara tysta tillsamman med dig.

Mitt och fröken J:s ”semmelkalas” motsvarade 50 kronor, så ner med den i bössan 🙂

Jag har funderat mycket på frågan om delad ekonomi när man lever i en relation.

”Plånboken tar upp saken”