Bryt inte av det knäckta strået

En del människor vill gärna göra sig av med allt som är en aning skadat. I stället för att reparera det säger de: ”Äsch, jag har inte tid att laga det, jag kan lika väl kasta det i soptunnan och köpa nytt.” Ofta behandlar vi människor på samma sätt. Vi säger: ”Han har ju problem med spriten; hon är ju ganska deprimerad; de har ju misskött firman…det är nog bäst vi låter bli att engagera oss.”

När vi vänder folk ryggen på grund av de brister vi tycker oss se, hämmar vi dem. Vi ignorerar deras gåvor som ofta finns gömda i bristerna.

Vi är alla knäckta strån, antingen brustenheten är synlig eller ej. Om vi lever i medkänsla, upptäcker vi att styrkan finns i svagheten och att all sann gemenskap egentligen är de svagas kollektiv.