Kategori: Tankar för dagen

Kan fäder och mödrar bli vänner till sina barn? Många barn lämnar föräldrarna för att uppleva frihet och oberoende och återvänder sporadiskt till dem. När de kommer tillbaka känner de sig ofta som barn igen, och därför vill de inte stanna länge. Många föräldrar är oroliga för barnen när de  lämnat hemmet. När de kommer och hälsar på vill de vara omtänksamma föräldrar igen.

Men en mor kan också bli sin dotters dotter och en far sin sons son. En mor kan bli sin sons dotter och en far sin dotters son. Far och mor kan bli syskon till sina barn, och de kan bli vänner. Det sker inte ofta, men när det sker är det lika vackert som när en ny dag gryr.

The Toyota Way

bland kan det vara de små sakerna som avslöjar de stora felen. Till exempel kan en liten oljefläck på ett fabriksgolv vara ett tecken på ett betydligt större problem än en läckande packning. Därför har vi som regel att söka den underliggande orsaken till problemet i stället för att bara rätta till felet som orsakade oljefläcken. Det gör vi genom att ställa frågan ”Varför?” minst fem gånger. Så här till exempel:

• Det är en oljefläck på golvet. Varför?
• För att en maskin läcker olja. Varför läcker den olja?
• För att packningen är sönder. Varför är den sönder?
• För att packningarna inte är tillräckligt bra. Varför är de inte det?
• För att vi gick efter priset. Varför gick vi efter priset?
• O.s.v.

Svaret på det sista ”Varför?” här ovan kan vara att inköparna premieras för kortsiktiga besparingar. Alltså måste vi ändra sättet som vi värderar våra inköpare på om vi vill slippa problem med olja på golvet och trasiga maskiner. Hade vi bara nöjt oss med ett eller två ”Varför?” hade den enda åtgärden blivit att torka upp oljan och byta packning. Men själva orsaken till problemet skulle fortfarande ha funnits kvar.

Genom att fråga ”Varför?” minst fem gånger uppnår vi ständiga förbättringar helt i enlighet med det som vi på japanska kallar Kaizen. Det är ett av våra viktigaste ledord och betyder att ingenting är så bra att det inte kan förbättras ännu ett snäpp.

Det finns ett skymningsland i hjärtat som vi inte själva kan se. Även om vi vet en hel del om oss själva – om begåvning och svaghet, ambitioner och förhoppningar, motiv och krafter – förblir vissa delar av oss i medvetandets skugga.

Detta är positivt. Vi kommer alltid att delvis vara dolda för oss själva. Andra, särskilt sådana som älskar oss, kan ofta se bättre i vårt skymningsland än vi själva. Hur vi ses och uppfattas av andra skiljer sig från hur vi ser och uppfattar oss själva. Vi kommer aldrig att riktigt förstå vad vi betyder i vänners liv. Detta är nåd, en nåd som manar oss till ödmjukhet men också till djup tillit till dem som älskar oss. Det är i hjärtats skymningsland som sann vänskap föds.

En vän är mer än en terapeut eller biktfader – och en vän kan ibland bota oss och tillsäga oss Guds förlåtelse.

En vän är en som vi kan dela ensamheten, tystnaden och bönen med. Tillsammans med en vän kan vi se på ett träd och säga: ”Är det inte vackert?” eller sitta på stranden och tyst se solen försvinna bakom horisonten. Vi behöver inte säga eller göra något speciellt. Tillsammans med en vän kan vi vara stilla och veta att Gud finns där hos oss båda.

Det finns många former av fattigdom: ekonomisk, fysisk, emotionell, psykisk och andlig fattigdom. Så länge vi främst relaterar till varandras välstånd, hälsa, stabilitet, intelligens och styrka, kan vi inte uppleva sann gemenskap.

Gemenskap är inte en talangshow där vi får andra att häpna över vår begåvning. I gemenskapen bekräftas och accepteras vår fattigdom, inte som något som vi måste lära oss att leva med så gott vi kan, utan som källa till nytt liv.

Varje levande gemenskap i någon form – familj, församling, tolvstegsprogram eller annan grupp – utmanar oss att mötas i fattigdomen, i tro på att vi där kan upptäcka vår rikedom.