Kategori: kristendom

  • Firat påskdagen

    Firat påskdagen

    Det var fullt i kyrkan och livligt glatt så det blev lite så där halvrörigt som jag gillar.

    Fattas bara på den kristna kyrkans största och mest glädjefyllda dag.

    Lika glatt, rörigt och högljutt var det på kyrkkaffet där tårtbitarna var gigantiska och kokkorven obligatoriskt som ett arv efter konfirmanderna 🙂

    Christer Hansson

  • Distans och närhet

    Äntligen får vi bryta fastan och fira påsk tillsammans.

    Många har redan börjat fira redan på långfredag och påskafton för att vi vill vara nära varandra. Närhet och gemenskap är viktigt för oss.

    Så var det nog inte när det skedde på den ursprungliga långfredagen. Det fanns ett avstånd mellan Jesus och de övriga som var åskådare och den distansen kanske hänger kvar än idag. Vi iakttar tron på avstånd. Vi håller oss en bit borta från allt ont som sker och bara tittar på.

    Distansen har ofta funnits mellan människor och Gud, men i påskens berättelse händer det något. Gud verkar närma sig genom att människorna får ta ner Jesus från korset. Vi har en Gud som måste bli buren, precis som när Jesus föddes.

    Förhänget i templet gick itu när Jesus dog och distansen mellan Gud och människa försvann.

    Stenen vid graven var borta och distansen likaså. Gud vill vara en närvarande Gud.

    Sök inte Gud i himlen, sök Gud inom er.

    Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!!

    Christer Hansson

  • Kristus är uppstånden!!!

    Kristus är uppstånden!!!

    Ja, han är sannerligen uppstånden!!

    Så låter ropen i kyrkan i natt och ljuset, glädjen och hoppet sprider sig efter långfredagens svek och feghet.

    Kaffebryggaren puttrar och nu bryts fastan (har ju kaffefastat).

    Det var fint att fira midnattsmässa, trodde så sent som i eftermiddags att jag skulle få avstå efter sviterna av ett dygns feber och lämnade återbud till att bära påskljuset i mässan.

    Det gjorde lite ont att lämna det återbudet, men som genom ett mirakel så piggnade jag till efter det så pass att jag kom iväg till kyrkan i natt, känns som ett litet mirakel eller uppståndelse bara det.

    Så här i efterhand så känns det som att istället för att gå på långfredagens tre gudstjänster för att känna in och förstå så låg jag i feber hela det dygnet för att sent på påsknatten återvända till det normala tillståndet.

    Att jag fick lämna återbud till att bära påskljuset för att jag var för medtagen, men därefter piggna till att bli kapabel igen gav mig en viktig insikt och den behåller jag för mig själv.

    Christer Hansson

  • Viloläge

    Viloläge

    Långfredagen är viktig och brukar rendera i tre kyrkobesök.

    Nu får den katolska korsvandringen i Rom på tv fylla mitt behov av att fyllas med långfredagens budskap och känsla.

    Har rätt hög feber och har legat nedbäddad hela dagen och tänker fortsätta med det så länge det behövs.

    Christer Hansson

  • Sista träffen för ateister

    Sista träffen för ateister

    Nikolai prästgård ligger ett stenkast från Randis Hårstudio så jag skyndade dit efter klippningen.

    Hoppade in i snacket om kyrkan och dess traditioner och vi delade med varandra vad som är viktigt för oss och vilka erfarenheter vi bär på.

    Fick möjlighet att berätta om min kärlek till gudstjänstfirandet i Taizé och den gemenskap som uppstår där.

    Christer Hansson

  • Familjen och kyrkan

    Man vet inte i förväg vilka ämnen som kommer bli pratade när vi ses i bokcirkeln och lite trevande kom vi igång att prata om begreppet familj och våran bild av vad det är.

    Gled över till att prata om kyrkan gör tillräckligt för de människor som verkligen behöver hjälp och om de personerna känner sig välkomna och bekväma i de kyrkliga sammanhangen.

    Någonstans där berörde vi kyrkan som organisation och institution.

    Christer Hansson

  • Började dagen i kyrkan

    Började dagen i kyrkan

    Skyndade mig lite extra i morse för att hinna till morgonmässan innan jobbet och det var det värt.

    Bara att komma in i kyrkan och tända ett ljus gjorde gott.

    Att få sätta sig ner i Engelbrektskapellet för att bli stilla en stund innan det började. Läste lite i psalmboken om bön och nickade god morgon till övriga som anslöt.

    En givande reflektion från prästen över en text och få sjunga några psalmer tillsammans och det bästa av allt, att få fira nattvarden tillsammans.

    Hade därefter frid och lugn i sinnet på väg till jobbet.

    Christer Hansson

  • Vilken sorts ledare vill jag ha

    Vilken sorts ledare vill jag ha

    Ja, den frågan fanns hos Israels folk. Man diskuterade alla kända varianter och egenskaper. Dom ville tvinga Jesus att vara kung hos dem. Varför? Jo, De hade ju sett allt han var kapabel till. Tänk vilken armé de skulle kunna skapa. De skulle också slippa all svält och sjukdom. Det här var profeten som äntligen kommit till Israel.

    Brödundret finns med i alla fyra evangelier och måste ha varit viktig i den tidiga kristna kyrkan. Brödet har alltid räckt och blivit över.

    Vi delar ett och samma bröd trots våra olikheter och uppfattningar och upplever gemenskap med varandra och Gud. Det är ett under att vi kan samlas och vara så olika.

    Vi är så olika i kön fram till altaret för att ta emot brödet.

    Är man hungrig blir man trött och tjurig och kanske tappar arbetslusten.

    När man bjuder hem folk blir det alltid lite över trots att man trugar till gästerna att ta det sista.

    Det är runt matbordet familjen har sin gemenskap. Altarbordet och matbordet hemma är lika varandra. Det heliga finns hemma och det vardagliga finns vid nattvardsbordet. Det finns en helighet och mystik kring det hela.

    Nattvarden är helig, men får aldrig bli så helig att vi inte vågar gå fram. Det är en plats dit alla är välkomna.

    Christer Hansson

  • Gud som en krockkudde

    eller att välfärd kan omsättas till behaglig resa om man ser ordet som väl färd.

    Det var några av kvällens insikter.

    I går läste jag högt för en kompis ut boken Kristendom för ateister och i dag samlades bokcirkeln för att prata om de kapitel vi läst sedan träffen förra onsdagen.

    Ju äldre jag blir och ju fler människor jag möter för att prata om existensen blir jag övertygad om att det är det som är själva grejen, att träffas för att prata liv och tro.

    Christer Hansson

  • Att brottas med Gud.

    Ibland behöver man avreagera sig rent fysiskt för man vet inte vad som händer och få det att brinna inom mig.

    Det finns stunder när vi brottas med Gud, som om Gud är medansvarig till det elände vi upplever.

    Ibland gör vi saker mot andra som vi skäms så över att vi inte orkar se oss i spegeln.

    Vi drabbas av sjukdom och inser att livet är skört.

    Livet drabbar oss.

    Att svika och behöva ge sig iväg på flykt. Hur ska jag kunna möta de jag gjort illa? Hur ska jag kunna söka försoning? Försoning med andra människor eller mig själv är inte alltid enkelt. Försoningens kamp, trons kamp.

    En förälder skulle alla gånger byta ut sig själv mot sitt sjuka barn om man kunde. Att ta över barnets sjukdom.

    Hur ofta blir vi inte besvärade av de som söker våran hjälp och avvisar?

    I brottningsmatchen med Gud själv kan man se en glimt av Guds ansikte. Varför brottas Gud med oss istället för att bara välsigna? Kanske för att Gud låter oss själva göra det som behöver göras, men är med oss i det.

    Att bikta sig ger ärr och man blir sårmärkt och det är för att visa våran kamp och försoning.

    Är det kärleken som gör att vi ibland tar en annan väg i kampen?

    Förändring är möjligt. Vi kämpar med oss själva, andra och Gud och det leder oss in på andra vägar än vi tänkt.

    Livets kamp är en verklighet, och så är kärleken och förlåtelsen.

    Christer Hansson