Kategori: Pilgrimsresa

  • Nästan hemma

    Nästan hemma

    Nu har vi åkt buss i 25 timmar och har en kvar och jag förundras återigen över hur bra det går. Det blir liksom ett liv på bussen som alla anpassar sig till.

    Vi har passerat sju länder under bussdygnet, man får mycket för tiden 🙂

    Ska bli skönt att komma hem och kunna stänga dörren om sig. Har ju delat rum under veckan så det har verkligen inte funnits många stunder med absolut egentid.

    Dags att packa rent i bussen och städa bort chips och sockerrör och när vi kommer fram så blir det en kort andakt innan vi skiljs åt.

    Christer Hansson

  • Får vi sova nu?

    Får vi sova nu?

    Det är ett gäng trötta ungdomar och ledare som precis åkt i land på franska sidan av engelska kanalen på väg norrut genom Europa i natt.

    Alla gick upp tidigare än vanligt för att hinna tömma hotellrummen, äta frukost och packa bussarna som tog oss till Dover för dagens äventyr på Get out och Dover Castle som har massor av spännande att ta del av. Jag valde krigstunnlarna igen.

    Vi lämnade Örebro som ett selekterat gäng mellan vuxna-unga ledare och konfirmander och är nu på väg hem som ett sammansvetsat gäng eller en gemenskap, alla chillar med alla.

    Jodå, vi har hunnit med lite undervisning också. Trosbekännelsen övades in medelst charader för att minnet ska komma ihåg.

    Christer Hansson

  • Chill med unga ledare

    Chill med unga ledare

    Unga ledare och Vuxna ideella fick några timmars egen tid och utflykt medans konfirmanderna och anställda var kvar i Canterbury för guidning i katedralen och påbörja förberedelserna inför konfirmationen.

    Vi bussades på smala vägar fram till kusten där vi hoppade på ett smalspårigt miniånglok som i ca en timme tog oss i hygglig fart vidare mot en fyr någonstans.

    Där väntade en Fish & chips-lunch och sedan klättring upp till fyrens topp för den som ville

    Buss tillbaka längs med den så typiska engelska kusten med badhytter och båtar som väntade på flod.

    Bra prat under färden med en ledare som också varit med under fem år men som det inte blivit så mycket pratat med tidigare.

    Några timmars fritid som jag passade på att ägna åt shopping på Primemark, posta mitt vykort och äta middag tillsammans med en god ledarvän.

    Samling i en av kyrkorna vi lånar där vi sjungit så taket lyfte, gestaltat uppståndelsen och pratat om morgondagen.

    Christer Hansson

  • Pilgrimsvandringen

    Pilgrimsvandringen

    Ligger i sängen helt slut efter en lång dag med en lång vandring.

    Huvudnumret på hela konfatiden förutom själva konfirmationsgudstjänsten är ju pilgrimsvandringen mellan Chillham och Canterbury som vi genomförde i dag i strålande sol genom äppelodlingar och övrig vacker engelsk lantlig natur

    Det blev fina samtal i den lilla gruppen jag gick tillsammans med och de 17 kilometrarna kändes korta.

    Som traditionen bjuder gick vi vuxna ledare och käkade på en viss restaurang efteråt och det kändes välbehövligt att sitta ner en stund, speciellt som jag fick lite migränkänning pga för litet vattenintag under dagen.

    Konfirmanderna fick en upplevelsevandring under kvällen innan vi tog bussarna tillbaka till hotellet.

    Christer Hansson

  • Palmsöndagen

    Palmsöndagen

    Femte året i rad som jag firar palmsöndag i Canterburys stora katedral tillsammans med engelsmännen och våra konfirmander och det är en fin tradition att inleda påskveckan med. De två åsnorna är desamma år från år 🙂

    Fick lite fritid att strosa runt på stan, både själv och med goda vänner i ledarskaran så det blev mycket mat och prat och en jättestor cappuccino eftersom söndagen bryter fastan.

    Staden är charmig och vacker så det är en njutning att vara här

    Vi har lekt och vi har sjungit och gjort en del övningar tillsammans med temat intåget i Jerusalem.

    En lång dag som har gått bra med formatets mått mätt. Vi är ju ändå nästan 150 personer som ska få tillvaron att fungera här.

    Christer Hansson

  • Äntligen på väg

    Äntligen på väg

    Mycket i mitt liv sker numera ad hoc och bra är nog det eftersom jag i grunden är en grubblare som kan ta för lång tid på mig att komma igång, bättre då att allting bara sker i nuet så som att åka till England med pilgrimskonfirmanderna.

    Har gjort mina försök att packa och det har till skillnad mot de tidigare åren blivit en helt odramatisk sak eftersom jag packar jämt nuförtiden. Har lärt mig vad som behövs tas med för en vecka och det är inte mycket och världen är full av saker om man glömmer något hemma. Ibland kan jag frestas att resa i den där enkla packningen, typ tandborste och kreditkortet.

    Så det kändes lugnare än någonsin att rafsa ihop det sista och ta mig till kyrkan mitt i stan för att delta i förberedelserna, packa busar och ge sig iväg och nu sitter vi på bussen till England igen.

    Christer Hansson

  • Hemma med feber.

    Hemma med feber.

    Krafterna och motståndet mot sjukdom räckte precis till Canterbury och hem igen.

    Frysningarna kom efter att vi lämnade Ljungby och hostan har varit gryende sedan i går kväll när vi skulle sova på bussen.

    Det är ju bara att bita ihop och göra det bästa av det under den 24 timmar långa bussresan.

    Har tagit ett varmt bad och dricker massor med Cola inköpt på Sainsbury’s precis innan vi åkte i går kväll.

    Hårda mackor med ost och kaviar tror jag också botar och lindrar.

    Sov dåligt på bussen i natt så när jag väl slocknar i soffan framför TVn så kommer nog sömnen bli djup och lång.

    Ungdomarna verkade nöjda när vi skildes åt och det värmer gott.

    Christer Hansson

  • På väg hem.

    På väg hem.

    Nu lämnar vi Calais och är redo att sova på bussen och om allt flyter på så har vi morgonstoppet på färjan mellan Puttgarden och Rödby.

    Vi har gått guidad tur i Katedralen och min grupp fick samma underbart brittiska tant som guide.

    Ungdomarna fotograferade och lyssnade intresserad på alla historiska berättelser.

    Några timmar att påbörja förberedelserna inför konfirmationen och en mässa på eftermiddagen.

    Fri tid har det också funnits för den sista shoppingen och restaurangbesök.

    Det vilade ett lite vemod över att lämna Canterbury, men nu ser alla fram emot att få sova och när vi vaknar är vi nära hemma och då tror jag att hemlängtan kommer.

    Det är skillnad på gruppen nu när vi åker hem mot hur den var när vi lämnade Örebro. 170 personer som har umgåtts dygnet runt sedan i fredags och vi har upplevt mycket tillsammans.

    Många fina samtal har uppstått de timmar vi rest så här långt.

    Christer Hansson

  • Det engelska vädret

    Det engelska vädret

    Det är första gången på de fyra åren jag varit här som det omtalade engelska vädret visat sig med ömsom regn och sol och det var kul att få uppleva.

    Förmiddagen var så pass dimmig och blöt att vi fick styra om lite vid Dover Castle. Vad ska man där och göra om man inte ser något och bara blir lerig om skorna.

    Ungdomarna är fantastisk tålmodiga med att vi ändrar om planerna då och så och får vandra lite extra hit och dit.

    Dagens bästa var äventyrsbanorna på Get Out och utöver det hade vi några konfirmationspass på olika ställen i Dover.

    Det är fantastiskt att få vistas i ett annat land på det hör sättet med hela den stora gruppen på 170 personer. Vi ställs hela tiden inför oförutsedda saker och vi lär oss och utvecklas av utmaningarna.

    Vi vuxna ledare lär känna både varandra och oss själva bättre.

    De få stunder vi har fri tid njuter vi av gemenskapen kring goda rätter på städernas restauranger.

    Nu har vi manat på alla att packa sina väskor och städa ut rummen så att vi är redo för den sista dagen innan vi påbörjar resan hem i morgon kväll.

    Christer Hansson

  • ”Det har förändrat mitt liv”

    ”Det har förändrat mitt liv”

    Var tredje söndag från höst till vår är det Pilgrimskonfa-träff och vi har varit på läger och nu är vi veckan i England och i dag genomförde vi våran stora pilgrimsvandring från Chilham till Canterbury.

    Vädret var strålande och ungdomarna njöt i fulla drag av vädret, landskapet och gemenskapen.

    Kommentarer som ”här vill jag stanna”, ”Vad mysigt vi har”, Jag trodde aldrig att det skulle vara så här kul” värmde mitt hjärta.

    Smartphonernas kameror har gått varma och det har snapchatats och instagramats som aldrig förr för att de ville dela med sig till kompisar och familj.

    Många förtroliga samtal under vandringen mellan ungdomarna och med oss ledare.

    Det är också första gången under konfirmstionstiden som vi får möjlighet att lära känna varandra ordentligt. Min erfarenhet är att vi startar resan som enskilda individer och kommer hem som en homogen grupp som varit med om upplevelser och erfarenheter.

    Varför lägger jag ner all den här tiden på detta? En heldag var tredje söndag och en vecka varje år där jag använder mina semesterdagar.

    Jo, för att en enda kommentar från en av ungdomarna har ett mycket högre värde än allt det jag själv lägger som insats.

    ”Konfirmationstiden har förändrat mitt liv”.

    När jag ser en ung människa med ett helt liv framför sig växa från en ostrukturerad och lite vilse tillvaro till att hitta struktur och mening så finner jag motivationen till att fortsätta att lägga mitt engagemang i potten för en god värld och framtid.

    Mer kanske jag inte kan göra, med det är vad jag kan göra.

    Christer Hansson