Etikett: attityd

  • Varför så arg?

    Ja, så tänkte jag för en vecka sedan när flyget mellan Kalmar och Stockholm blev inställt och en av passagerarna var så arg på personalen i informationsdisken som hade fått i uppgift att stå till tjänst för oss alla drabbade. 

    Han verkade på gränsen till kränk och krävde en lösning och svar som inte fanns. Efter att han pratat med personalen och gått iväg en lov kom han tillbaka och började om igen som om det fanns ett annat svar som skulle ge honom upprättelse. 

    Jag var lika mycket drabbad som han och hade också viktiga ärenden i Stockholm och var tacksam för den bussresa vi erbjöds istället trots fyra timmar längre restid. 

    Allting löser sig och nu är det historia. 

    Olof Röhlander tar upp ämnet i sitt veckobrev Din termos i gryningen.

    Christer Hansson

  • Rätt attityd eller kompetens?

    En intressant frågeställning på ett smakfullt sätt. 

    Vilket är viktigast? Rätt attityd eller rätt kompetens?

    Låt oss göra ett tankeexperiment: Tänk dig att du för första gången ska ta den last över en bro som just den bron är dimensionerad för. Vad önskar du dig då först och främst av den som en gång kunstuerat bron? Rätt attityd eller rätt kompetens? Tänk dig att du sedan ska stå värd för […]
    https://hallojvarlden.wordpress.com/2016/05/26/vilket-ar-viktigast-ratt-attityd-eller-ratt-kompetens/

    Christer Hansson

  • Allting som jag vill kan jag göra

    Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. 

    Det är det som är det fina med nätter, att man förhoppningsvis vaknar upp till en ny dag och kan börja om, hur fel det än gick dagen innan. 

    Någon sade att ”Varje dag ovan jord är en bra dag” och det handlar ju om att välja hur man vill förhålla sig. 

    Tänker på Magnus Ugglas låt Vittring som faktiskt rullat i mitt bakhuvud sedan 1978 och som är rätt skön att plocka fram ibland när tvivlen kommer. 

    http://open.spotify.com/track/5osrlUbFWhcQIL3w1CLFHb

    Christer Hansson

  • Det senaste grälet

    Det hade vi i fredags när jag kommit hem från jobbet och S dök upp efter att ha hjälp min dotter att hämta släpkärran.

    Det var en situation hämtad ur ingenting. Jag stod i köket och fixade en macka. Var superhungrig och påverkad av att ha ätit för lite under dagen. S gjorde som hon i land gör, bara börjar att ge mig information om något utan att jag har bett om det eller säga hej först och ge en puss, alltså lite mellantid innan vi drar igång de geemensamma göromålen.

    Jag ville bara få några minuter tillsamman med min smörgås först och blev irriterad. Hon och min mor höll på så där förr när jag hade sprungit långpass. De kunde direkt när jag medtagen efter 32 kilometers löpning kom innanför dörren ställa en fråga eller lägga en kommentar som de hade funderat på när jag var ute och sprang. -Men för helvete! Jag har sprungit 32 kilometer, låt mig få landa först!

    Det där pratade vi om och nu för tiden får jag ett par minuters vila efter ett långpass innan jag kan delta i deras utbyte av information.

    I fredags missade S den där bufferttiden samtidigt som jag uppfattade henne som negativ i sitt sätt att vara. Det blev för svårt för mig att hantera när jag samtidigt var medtagen av att ha ätit för lite så jag blev sur och började gräla på S.

    Det blev ett litet gnabb och S kom sedan och bad om ursäkt och jag godtog den och sedan kunde vi hantera kvällen tillsammans.

    När jag vaknade igår så hade ilskan blossat upp igen. Jag tänkte att det där får jag nerarbeta under löppasset och det gjorde jag men det blev inte bättre utan tvärtom. Under den bearbetningen åkte gammalt groll upp ur min hjärna, sånt som var relaterat till sådant som hade hänt nu. S och jag har ju en mångårig historik och vi har separerat några gånger under den för att vi inte kunnat hantera oss själva i den.

    När jag kom hem efter rundan var jag arg som ett bi pga historiken och det hade ju S ingen aning om. Jag bet ihop och surmulade ordentligt men tänkte att det måste gå över snart och det gjorde det så fort som vi kom bort till min dotter och började att lasta in det sista inför avfärden till Uppsala.

    Resten av gårdagen fungerade fin-fint och nu på morgonen så är allt stabilt och normaliserat. Hittade den här texten och det är mycket det som det handlar om.

    Christer Hansson

  • Min mor på sjukhus

    Min mor har varit inlagd på Universitetssjukhuset i Örebro pga att hjärtat får lite för fort. Man håller på att ställa in medicinerna för att få ner frekvenserna. Hon mår bra och läget är stabilt som doktor Alban skulle ha sagt.

    När jag är där så går vi ut och tittar på den tv-monitor som visar alla patienters hjärtfrekvens och kurva. Vi skämtar och ”gruffar” och ser hur frekvensen går upp och ner i samband med sinnesstämningen.

    Min mor har det bra. Hon har gott sällskap av rumskamrater och personal som hon nog driver till vansinne med sitt skojfriska sätt.

    Hon säger att hon är på husmorssemester. För 80kr per dygn så får hon fyra måltider, med fika däremellan, och hon slipper att städa och laga mat.

    I går var C där och hade med sig nikotintuggummin eftersom mor inte får lämna avdelningen för att röka. Hon ”klagade” lite i dag med glimten i ögat att hon var besviken på tuggummit. Hon har alltid trott att de ska smaka gammal fimp och att det var det som va grejen. Hon saknar den smaken 🙂

    Jag har varit där två gånger i dag, bor ju så pass nära. Tycker att sjukhus är knepiga inrättningar med konstiga strukturer. Det är mycket av dem som är offentlig plats och samtidigt vårdinrättning och andras arbetsplats. Det känns konstigt att obehindrat kunna vandra runt bland patienter och anställda och ingen bryr sig egentligen. Alla verkar att ta för givet att alla är okey.

    USÖ börjar att bli riktigt stort men många entréer, korridorer och kulvertar. Det finns många cafeterior, servicediskar och annat men inget är någonsin öppet, åtminstone inte när jag är där.

    Christer Hansson

  • Gillar du överraskningar?

    Hur man hanterar sin tillvaro och det som händer i den gör skillnad för upplevelsen och resultatet.

    Klicka för att komma åt överraskning-109-13.pdf

    Christer Hansson