Det hade vi i fredags när jag kommit hem från jobbet och S dök upp efter att ha hjälp min dotter att hämta släpkärran.
Det var en situation hämtad ur ingenting. Jag stod i köket och fixade en macka. Var superhungrig och påverkad av att ha ätit för lite under dagen. S gjorde som hon i land gör, bara börjar att ge mig information om något utan att jag har bett om det eller säga hej först och ge en puss, alltså lite mellantid innan vi drar igång de geemensamma göromålen.
Jag ville bara få några minuter tillsamman med min smörgås först och blev irriterad. Hon och min mor höll på så där förr när jag hade sprungit långpass. De kunde direkt när jag medtagen efter 32 kilometers löpning kom innanför dörren ställa en fråga eller lägga en kommentar som de hade funderat på när jag var ute och sprang. -Men för helvete! Jag har sprungit 32 kilometer, låt mig få landa först!
Det där pratade vi om och nu för tiden får jag ett par minuters vila efter ett långpass innan jag kan delta i deras utbyte av information.
I fredags missade S den där bufferttiden samtidigt som jag uppfattade henne som negativ i sitt sätt att vara. Det blev för svårt för mig att hantera när jag samtidigt var medtagen av att ha ätit för lite så jag blev sur och började gräla på S.
Det blev ett litet gnabb och S kom sedan och bad om ursäkt och jag godtog den och sedan kunde vi hantera kvällen tillsammans.
När jag vaknade igår så hade ilskan blossat upp igen. Jag tänkte att det där får jag nerarbeta under löppasset och det gjorde jag men det blev inte bättre utan tvärtom. Under den bearbetningen åkte gammalt groll upp ur min hjärna, sånt som var relaterat till sådant som hade hänt nu. S och jag har ju en mångårig historik och vi har separerat några gånger under den för att vi inte kunnat hantera oss själva i den.
När jag kom hem efter rundan var jag arg som ett bi pga historiken och det hade ju S ingen aning om. Jag bet ihop och surmulade ordentligt men tänkte att det måste gå över snart och det gjorde det så fort som vi kom bort till min dotter och började att lasta in det sista inför avfärden till Uppsala.
Resten av gårdagen fungerade fin-fint och nu på morgonen så är allt stabilt och normaliserat. Hittade den här texten och det är mycket det som det handlar om.
Christer Hansson