Min mor har varit inlagd på Universitetssjukhuset i Örebro pga att hjärtat får lite för fort. Man håller på att ställa in medicinerna för att få ner frekvenserna. Hon mår bra och läget är stabilt som doktor Alban skulle ha sagt.
När jag är där så går vi ut och tittar på den tv-monitor som visar alla patienters hjärtfrekvens och kurva. Vi skämtar och ”gruffar” och ser hur frekvensen går upp och ner i samband med sinnesstämningen.
Min mor har det bra. Hon har gott sällskap av rumskamrater och personal som hon nog driver till vansinne med sitt skojfriska sätt.
Hon säger att hon är på husmorssemester. För 80kr per dygn så får hon fyra måltider, med fika däremellan, och hon slipper att städa och laga mat.
I går var C där och hade med sig nikotintuggummin eftersom mor inte får lämna avdelningen för att röka. Hon ”klagade” lite i dag med glimten i ögat att hon var besviken på tuggummit. Hon har alltid trott att de ska smaka gammal fimp och att det var det som va grejen. Hon saknar den smaken 🙂
Jag har varit där två gånger i dag, bor ju så pass nära. Tycker att sjukhus är knepiga inrättningar med konstiga strukturer. Det är mycket av dem som är offentlig plats och samtidigt vårdinrättning och andras arbetsplats. Det känns konstigt att obehindrat kunna vandra runt bland patienter och anställda och ingen bryr sig egentligen. Alla verkar att ta för givet att alla är okey.
USÖ börjar att bli riktigt stort men många entréer, korridorer och kulvertar. Det finns många cafeterior, servicediskar och annat men inget är någonsin öppet, åtminstone inte när jag är där.
Christer Hansson
Lämna en kommentar