Etikett: bearbetning

  • En vän har lämnat livet

    Fick beskedet sent i kväll att en vän hastigt lämnat livet och det känns ofattbart. 

    Många tankar har farit runt i mitt huvud sedan dess och det känns knepigt att aldrig få ses igen och jag tänker på vännens familj som troligtvis är i chock och har det jobbigt. 

    Jag fullföljer mina planer de närmsta dagarna trots detta, tror att det är viktigt att fortsätta livet under de förutsättningar som råder. 

    Bär med mig min vän i det inre för att bearbeta, förstå och komma vidare. 

    Christer Hansson

  • Bearbetning och trötthet

    Höll på att somna under långfredagens gudstjänst så nu har jag vilat en timme. 

    Låten Dover-Calais som blev något av våran signaturlåt på resan rullar runt i mitt huvud så som alla andra intryck gör. 

    Det är nåt helt annat att komma hem efter en sån här resa än att bara vara ute och turista

    Christer Hansson

  • Att bli tillsagd är en utmaning.

    Att hantera likes är en sak, att ta emot en tillsägelse eller anmärkning är för mig fortfarande en utmaning. Har en vän som bara skakar av sig men på mig fastnar det en stund.

    Råkade ut för det i dag. En medmänniska hade en uppfattning om en händelse som jag var inblandad i och hon delgav mig sina tankar och önskemål om det.

    Hon var hövlig och det låg något i det hon sa och det var det som blev jobbigt, att rannsaka mig själv.

    När jag får en tillsägelse så går jag direkt i försvar och vill dräpa den andre med någon syrlig skadande kommentar för att få övertaget.

    Den här gången bet jag ihop och analyserade det hon sa och tyckte att det var rimlig. Svarade tillbaka hövligt för att tillmötesgå hennes behov.

    Det satt i mig ett tag men nu börjar det att släppa. Är glad över att jag fick den här utmaningen och att jag lyckades hantera den på ett värdigt sätt för oss båda.

    Kanske är det för att jag är i en sådan bra balans som jag nog aldrig varit förut och det vill jag tillägna C och en annan person som jag tycker väldigt mycket.

    Intressant vad det gör med mig och hur jag hanterar mina Akilleshälar.

    Christer Hansson

  • Min inre process

    Kristi himmelsfärdsdag är en stor kristen högtid som har blivit lite marginaliserad med tiden. För mig är det viktigt att fira den som en del av ett större sammanhang och för att få ihop helheten.

    I min hemförsamling Örebro Olaus Petri är det en tradition att 15 minuter före gudstjänstens början spela hornmusik från kyrktornet så att det hörs vida omkring. Mången är den förvånade flanören som undrar var musiken kommer ifrån och kanske är det meningen med effekten, att det kommer ljuv musik från himlen. Kyrkan är mer påhittig och finurlig än vad man tror 🙂

    Ibland så händer andra saker än vad man räknat med. Någonting i gudstjänstens början får mig att börja söka i mitt inre, eller rättare sagt att något i gudstjänsten lyfter lite på det lock som håller undanträngda känslor kvar i de inre rummen. Det börjar att bubbla upp sorg, saknad och ånger. Tvivel och ifrågasättande. Det fortsätter så under resten av gudstjänsten och jag lyckas bara ta mig tillbaka till nuet korta stunder. Nu spelar det ingen roll att jag missade större delen av gudstjänsten för jag har hört texterna förr.

    Jag tror att det ändå är en av anledningarna till att jag går i kyrkan, att det ska hända något med mig. Jag var ledsen och lite vemodig när jag vandrade ut ur kyrkan och funderade på om jag skulle orka gå ner till kyrkkaffet för att umgås. Jag följde min magkänsla och gick dit och möttes av varma välkomnanden och människor som var glada att se mig. Slog mig ner som vanligt hos för mig okända människor som jag vill lära känna och vi hade ett jättebra samtal där alla var delaktiga och delade med sig av små bitar av deras livsberättelser. Det gjorde mig lycklig och hel igen och jag lämnade församlingen i gott mod.

    Att gå till kyrkan kan göra skillnad utan att man vet om det från början.

    Christer Hansson

  • Kriser är en del av livet

    Få lever ett långt liv utan att åtminstone några gånger råka ut för svåra livsomställningar. Det kan vara skilsmässa, en nära anhörigs död eller arbetslöshet.

    Hur vi hanterar kriser beror på hur väl rustade vi är. Det i sin tur hänger bland annat samman med hur trygga vi är med oss själva. Kropp och själ är nära förknippade. Obearbetade kriser kan ibland få rent fysiska uttryck och sätta sig i magen, huvudet eller ryggen. Om vi däremot klarar att hantera våra svårigheter i livet kan de få oss att växa.

    Man kan definiera kris som livsomställning för det är det som det handlar om. Förändringar i livet. Långt ifrån alla behöver proffshjälp för att ta sig igenom vanliga livskriser. Ofta räcker det med att prata med nära och kära.

    ”Det är ett sorgearbete att leva och om man inte förstår det så blir man aldrig glad” Krisen kan bli en påminnelse om att vara i nuet.

    Vi i vår tid är så oroliga för att vi stör. När vi ser att någon i vår omgivning dåligt måste vi våga fråga, våga visa att vi bryr oss. Det handlar om omsorgen om varandra.
    Sorg och förluster är en del av livet och vi människor klarar väldigt mycket. Men kriser och förluster är sällan jämt fördelade. Vissa kan uppleva att det blir drabbade hårdare än andra. Samtidigt är det inte så enkelt att som att ett liv utan kriser blir lyckligare. Snarare kan det vara så att den som går igenom många svårigheter uppskattar livet på ett annat sätt. Nyanserna blir större, livet blir rikare. Så även om världen känns orättvis och grym så ger kriser livserfarenhet, Och vi kan leva sida vid sida med våra förluster.

    Vi har blivit öppnare när det gäller att hantera livsomställningar. Flera våga söka hjälp när de inte mår bra. I dag ingår krishjälp i vissa hemförsäkringar. Det visar att vi tar livsomställningar på allvar.

    Christer Hansson