Att bli tillsagd är en utmaning.

Att hantera likes är en sak, att ta emot en tillsägelse eller anmärkning är för mig fortfarande en utmaning. Har en vän som bara skakar av sig men på mig fastnar det en stund.

Råkade ut för det i dag. En medmänniska hade en uppfattning om en händelse som jag var inblandad i och hon delgav mig sina tankar och önskemål om det.

Hon var hövlig och det låg något i det hon sa och det var det som blev jobbigt, att rannsaka mig själv.

När jag får en tillsägelse så går jag direkt i försvar och vill dräpa den andre med någon syrlig skadande kommentar för att få övertaget.

Den här gången bet jag ihop och analyserade det hon sa och tyckte att det var rimlig. Svarade tillbaka hövligt för att tillmötesgå hennes behov.

Det satt i mig ett tag men nu börjar det att släppa. Är glad över att jag fick den här utmaningen och att jag lyckades hantera den på ett värdigt sätt för oss båda.

Kanske är det för att jag är i en sådan bra balans som jag nog aldrig varit förut och det vill jag tillägna C och en annan person som jag tycker väldigt mycket.

Intressant vad det gör med mig och hur jag hanterar mina Akilleshälar.

Christer Hansson