Nja, nu tog jag väl i men att behöva ta kisspaus redan efter tre kilometer är drygt och det sumpade mina planer på personbästa. Kände mig god för 1:35 och det blev 1:36 eftersom det tog dryga minuten att springa in i depå (skogen) för att tömma blåsan. Hur kan jag då säga att jag siktade på pb? Jo, mitt pb på halvmaran är 1.32 och jag lände mig god för 1.35. Under ett lopp kan mycket hända och om det är gynnsamt så kan det oväntade hända. Nu var det lite för varmt för pb visade det sig så min kisspaus får läggas på kontot för njutning. Det hade nog varit både plågsamt och hämmande om jag låtit bli och kanske tiden blivit sämre utan.
Annars så flög det mesta på. Det blir lite annorlunda nu när jag åker själv på tävlingarna. Gäller att planera in när jag ska lämna in väskan och såna grejer vilket innebär lite ändrade rutiner men det är inget som påverkar negativt.
Jag har varit lite spänd inför det här loppet. Det är ju ändå bara en gång om året och jag vill så gärna göra bra tider på det om inte annat för att hålla mig så högt seedad som jag är. Startade i grupp 2 av 35 tror jag. När jag springer i mål startar grupp 15 och när jag har drällt runt och hämtat ut mina saker för att lämna området så startar typ grupp 20 och då är det ca.15 grupper kvar. Det är alltså en konstant orm med människor längs med banan timme efter timme och det är mäktigt.
När jag är klar så vill jag därifrån så fort som möjligt för det är ju alla anhöriga och publik att trängas med 🙂
Publikstödet är fantastisk längs med banan och det lyfter mig. Försöker hela tiden att få kontakt med någon och jag vinkar tillbaka till människor som hejar, ger high five till barn samt klappar händer till banden som spelar längs banan. Sånt ger mig energi. Försöker också med basketkast sätta den tomma muggen i papperskorgarna istället för att bara droppa dem på marken. Allt sånt där lite oväntat och några hyss gör det roligare både för mig och publiken.
Rikard Olsson, ja han i ”Vem vet mest”. Jag har ju lyssnat på Rikards och Olofs podcast som tyvärr läggs ner. Av någon anledning så hamnar Rikard och jag bredvid varandra i de lopp som vi springer samtidigt och så även i dag. Rikard är ju springande reporter för SVT. Tänkte gå fram till honom och på bred skånska (jag är närking) säga -”Titta, det är ju Rikard Olsson!” Det är en kul episod från podden som han berättat om. Nu låg han ute i sändning just då så jag lät bli 🙂
Det var häftigt med fyrverkeriet mitt på dagen som startade loppet. Det var första gången jag såg något sådant och raketerna var förstärkta med rökeffekter för att synas bättre.
Hade en skön feeling hela loppet förutom att det stack och högg i bröstet över hjärtat. Blev lite orolig och tänkte att nu är det en infarkt på gång. I ett sånt läge kan jag tänka så där dumt att här kan jag ju inte få infarkt, hur skulle det se ut? Blev lite orolig uppe vid Götaplatsen när det gjorde riktigt ont men där är det som mest med människor så det var bara att bita ihop. Och däruppe så är det bara dryga tre kilometer kvar och jag kände att jag hade en bra tid på gång så då bet jag ihop för det och tänkte att jag tar mig i mål först.
Nu ska man väl inte raljera om sånt men smärtan var så diffus under loppet. Nu i efterhand så är det med största sannolikhet säkerhetsnålen till nummerlappen som rivit och skavt sönder skinnet vilket skapade den obehagliga stickande upplevelsen.
Jag filosoferade ändå över liv och död någonstans där vid den 17 kilometern. Det händer att löpare segnar ner under lopp och på Götaplatsen fick de ta hand om en kvinna som mådde dåligt och vid 20 km kom de körandes med en man som låg avtuppad på en cykelkärra med benen rätt upp i vädret. Min bedömning är att det var värmen som tagit dem och att de nu har piggnat till. Det är en tragik när människor drabbas på det sättet och framförallt när människor avlider.
Om det händer mig så vill jag att alla ska veta och känna att jag var lycklig i min passion när det hände. Vi måste kunna prata om det istället för att sopa det under mattan eller bli dystra.
Jag mår toppenbra nu efter loppet och har haft en toppeneftermiddag på campingen med sommar, sol och ett saltdoftande hav. Men innan det så käkade både Volvon och jag. Först jag på Mc Donalds och sedan Volvon på Jet alldeles bredvid. Jet som bytt namn som jag har svårt att minnas. Ja, nu undrar många hur jag kan äta sån skit som Mc Donslds igen. Tja, det kanske inte är det bästa men det duger som bränsle för att kunna springa en halvmara på 1.36 och det är ju annat än kattskit 🙂
Ser nu fram emot en dåsig kväll utan TV och en äkta sovmorgon i morgon.
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 