Så står det i dagstidningarnas familjesidor när en jubilar vill avstå uppvaktning. Många gånger med tillägget att de reser bort under tiden kring sin födelsedag.
Vi pratade om det vid fikabordet på jobbet. Att det är lite förmätet att undanbe sig uppvaktning. En del är ju något mindre ödmjuka och skriver Eventuell uppvaktning undanbedes. Fikabordets slutsats blev att vill någon uppvakta så bör den få göra det. Det är ju en vänskaplig handling och i bland till och med en kärleksfull handling och då får man som mottagare hantera det på bästa sätt.
Funderar på om det är en parallell till människor som undanbeder sig uppvaktning från andra människor, alltså en flirt eller liknande. Det finns ju det som är rätt så tydliga med att de inte vill bli uppvaktade och vet att hen bara är ute efter en sak.
Tänk om det nu är så att man tycker om personen i fråga, den som så tydligt dömer ut alla som uppvaktar som att de bara vill få dem i säng. Klart att man avstår från att uppvakta i det läget, eller överhuvudtaget visar nåt intresse. Det ligger ju redan en färdig dom i fall man skulle visa ett sådant beteende och en sådan vill man inte vara, en sån som bara vill en sak med att visa vänskap eller till och med en liten förälskelse.
Det borde vara, var och ens möjlighet att få visa uppskattning och uppvaktning utan att bli dömd. Om man nu är en sån som bara är ute efter en sak så kan ju den andra sätta gränser i ett sådant läge.
Christer Hansson