Det var med glädjetårar jag sprang den första kilometern i Victorialoppet den 15/7. Efter mer än ett års tävlingsuppehåll fick jag rota fram tävlingskläderna och rutinerna inför ett lopp.
Laddade med Öländska kroppkakor tre timmar innan och det gjorde susen den supervarma dagen, så vätskeladdningen var också av största vikt.
Alla rutiner satt som de skulle förutom att jag saknade tävlingsskor, har ju inte funnits någon anledning att köpa sådana under pandemin eftersom de är en färskvara. Fick lov att springa i mina utnötta träningsskor och det var inte optimalt.
Mycket overklig känsla att alla löpare samlades innan start och nästan på vanligt sätt trängas inför starten och ute i loppet var pandemi och avstånd som bortblåst.
Kul med all publik som kantade och hejade på oss och Guds välsignelse till de villaägare som drog fram trädgårdsslangen för att svalka oss som sprang förbi.
Efter den första kilometers eufori och glädjetårar flög tävlingsjävulen in i mig, så som den brukar göra och jag trampade på efter förmåga och överraskades av att kilometertiderna hamnade under fem minuter. Trodde att jag tappat det tempot under pandemin och jag har ju faktiskt blivit ett år äldre, men farten fanns kvar i kroppen.
Sprang i mål på en fin tid och placering och jag är glad över att det hände på Victorialoppet som är ett av mina favoritlopp.
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 