Tog med mig hotellkaffet och tog en kort promenad upp för backen mot söderkvarterens utsikt över Mälarens utlopp vid Slussen.
Så vackert och skönt med vattnet, båtarna, stadens siluett, träkåkar och fläderblom.
Christer Hansson

Tog med mig hotellkaffet och tog en kort promenad upp för backen mot söderkvarterens utsikt över Mälarens utlopp vid Slussen.
Så vackert och skönt med vattnet, båtarna, stadens siluett, träkåkar och fläderblom.
Christer Hansson

Dagen innan jobbade jag i Stockholm och var på en utbildning med ingång från Drottninggatan. Stod vid centralstationen och åt glass i solen medans jag väntade på tåget hem.
Dagen efter på samma platser var det död och kaos. På centralstationen gick rykten om gärningsmän och man låste in sig i tågens vagnar för att skydda sig.
Den fredagens eftermiddag var planerad för att packa inför Englandsresan med konfirmanderna dagen efter och det var otroligt svårt att fokusera på det medans TVns nyheter kontinuerligt rullade ut bilder från Stockholm.
På lördagen morgon lämnade vi ett Sverige i sorg, chock och ilska och det var en märklig situation att lämna detta och samtidigt göra något bra av att vi skulle iväg.
Ligger nu i soffan med sorg i sinnet och några tårar i ögonen och följer minnesgudstjänsten. Ett år har gått med allt vad det innebär.
Varenda Stockholmsbesök innan dådet har jag på något sett vistats på Drottninggatan och även så efter det och det normala livet har återvänt dit vilket är ett tecken på det hopp som kyrkoherden pratade om.
Christer Hansson
Att våga sticka ut tarvar ett stort mod och medför nog en ofrivillig ensamhet.
Vi är så otroligt skitnödiga över att andra ska tycka att vi är konstiga eller inte passa in och de flesta saknar ett förhållningssätt till de som går sin egen väg.
Tårtgeneralen handlar om det och Olof Röhlander skriver om det i sitt veckobrev.
Christer Hansson
Som mycket ung grubblade jag mycket och det hängde med i tonåren och tidigt vuxenliv. Det sög musten ur mig, kanske för att jag saknade en omgivning och miljö att bearbeta tillsammans med.
Nu grubblar jag mycket mindre och krafterna räcker till det jag vill.
Tankar för dagen handlar i dag om grubbleriet.
Christer Hansson
Det blev övertid i går också, det är så mycket som ska hinnas med.
Längtade till den där boken i det varma badet så det var en välsignelse när jag äntligen kunde njuta av det varma avkopplande vattnet och de välgörande orden i texterna.
Det mellanrummet gjorde gott och fick mig att varva ner och vara närvarande resten av kvällen.
Morgonandakten handlar i dag om de välgörande mellanrummen i livet.
Christer Hansson
eller att välfärd kan omsättas till behaglig resa om man ser ordet som väl färd.
Det var några av kvällens insikter.
I går läste jag högt för en kompis ut boken Kristendom för ateister och i dag samlades bokcirkeln för att prata om de kapitel vi läst sedan träffen förra onsdagen.
Ju äldre jag blir och ju fler människor jag möter för att prata om existensen blir jag övertygad om att det är det som är själva grejen, att träffas för att prata liv och tro.
Christer Hansson
Jag gillade hans barnprogram med storpotäten i pannkakan och allt det var.
Han förgyllde min så annars innehållslösa och ostrukturella barndom. Mötte honom på stan för några år sedan och det var att möta en stor ikon.
Nu är Staffan Westerberg bättre än någonsin och jag njöt i fulla drag av att lyssna på dagens Tankar för dagen
Christer Hansson
Vi kan hålla på att be och sjunga till förbannelse utan att det gör nytta för någon annan än oss själva. Det är först när vi faktiskt gör något för någon annan som vi får effekt på våra böner och lovsång.
Jag är hellre bland människor i det pågående livet än ägnar mig åt min egen andlighet. Att gå i kyrkan eller be är för mig ett sätt att fylla på för att sedan sticka ut igen och hugga i där det behövs.
Morgonandakten rör sig i ämnet.
Christer Hansson

Har bäddat ner mig för att vila en stund och på TVn invigs det vintern-OS för fullt.
Livet går vidare utan Lotta som vi tagit farväl av tidigare i dag.
Har haft två goda vänner vid min sida hela dagen vilket var skönt. Lotta hade regisserat sin begravning och hennes närvaro var påtaglig i det och man får tro vad man vill, men flera av oss upplevde ett ljusfenomen i gudstjänsten.
Det är något fint med begravningar mitt i sorgen. Det är en gemenskap kring den man samlats för att ta avsked av och hedra dennes minne. Ett tillfälle att gemensamt visa sin sorg i kyrkan och med lite uppknäppt skjorta i halsen på minnesstunden i församlingshemmet få skratta och gråta till dråpliga episoder och fina minnen.
Det är en fin gemenskap att samlas kring en människa man på olika sätt haft en relation till.
Det var jobbigt att ta avsked av Lotta och nu ska jag vila en stund och sedan går livet vidare.
Christer Hansson
Lotta begravs i morgon och jag har förberett mig.
Plockade ut lite skräp från bilen så att det känns trevlig för mina två vänner som ska samåka med mig till kyrkan.
Gick till Coop och köpte lite frukost att bjuda min långväga vän på när hon kommer tidigt i morgon bitti.
Plockade fram de mörka skjortorna och kostymerna för att prova fram det rätta och insåg att det mesta var antingen för stort eller för smått. Vart tog allt lagom vägen?
I morgon bitti skriver jag ner några minnesord och stoppar ordentligt med näsdukar i kavajens innerficka.
Christer Hansson