Den senaste tiden har tagit på krafterna. Känner hur trött jag är och hur mycket jag skulle vilja sova. Skönt att kunna åka till husvagnen och stänga av huvudet och ta en promenad i skogen eller på stranden.
Nu märks det att fler och fler kommer tillbaka från jobbet då mängden mail och kontakter ökar.
I kväll var det jag som var hos farsan, vi turas om syrran och jag. Han var trött och hade fått avbryta dialysen tidigare i dag. Vi pratade och tittade på TV och när jag gick skulle han försöka sova.
Jag kommer sova i husvagnen i natt och hoppas på ett lugnt smattrande regn mot taket, det är så rogivande.
I och med att pappas värden stabiliserats så beslutade vården att minska besökstiden till två timmar under kvällen och det med anledning att man vill undvika att få in Corona på avdelningen.
Pappa var lite förvirrad och orolig när jag var där, men vi pratade oss igenom timmarna för att reda ut allt.
Lite ovant att lämna honom så tidigt på kvällen, men samtidigt sköt att kunna åka hem för att sova.
Dygnet har precis börjat när jag kom hem från pappa. Han sov relativt lugnt så jag lämnade honom i trygghet att de ringer in mig och L det händer något och i natt jobbar den personal som jag har stor tillit till.
Börjar skapa nattrutiner och en av dem är att fixa en äggmacka med rödlök och majonnäs när jag kommer hem.
I natt var det så där ljumt och augustimörkt med stjärnhimmel så jag tog ett härligt nattdopp i poolen för att belöna mig själv innan nattmackan.
Nattbaden i augusti är de bästa. Vattnet är varmt och natten ljum och stjärnorna glimmar så vackra.
Med en skön känsla äter jag min macka i tysthet innan sängången.
Blev inget besök hos pappa på kvällen och natten eftersom avdelningen funderar på att minska ner besökstiden pga att pappas läge har stabiliserats.
Hade sett fram emot denna somrigt varma dag, men det blev något annat än jag tänkt mig.
Natten hos pappa var stökig. Han hade så kraftig värk och det slutade med att han klockan tre på natten rullades tillbaka till uppvaket för att få annan smärtlindring.
Somnade vid fyra-tiden på morgonen efter en nattlig måltid bestående av två äggmackor.
Vaknade i morse med migrän, värre än den brukar och lyckades inte häva den, hade inte ens förmåga att kontakta någon för hjälp. Efter lunch ringde en familjemedlem som kunde komma och hjälpa mig med migränmedicin.
Somnade på det och sov fram till fyra på eftermiddagen och då hade jag två timmar fram till det var dags att åka till pappa igen.
Duschade och åt frukost på en gång för att hinna äta middag innan jag lämnade huset.
Kände mig mör och trött.
Hos pappa var det stökigt när jag kom dit och löste av syrran. Han hade ont och var upprörd.
Nu har han fått så mycket smärtstillande och lugnande som går att ge och jag hoppas att han kan sova sig genom natten och då kan jag cykla hem vid midnatt för att vila.
Börjar bli dagvill och att det var fredagskväll spelade ingen roll. Alla kvällar och nätter är sig lika nu.
Pappa var orolig och hade ont när jag kom dit och det pågick hela natten och jag hade planerat att åka hem vid 23 om det var lugnt, men det blev tvärtom, tror klockan var vid tre på morgonen när de fick lov att rulla ner honom till uppvaket igen där de kunde sätta in annan smärtlindring än vad de klarade av på avdelningen.
Börjar blir rutin att åka ner till pappa vid 18-tiden.
Jobbar på dagarna, pysslar en stund i trädgården därefter och det har varit fokus på att få in alla bär.
Kvällarna och nätterna har varierat med lugn, oro och smärta. Har lärt känna de flesta i de skift som vårdar honom. Försöker att inte vara i vägen när de kommer in på rummet och däremellan pratar jag med pappa om han är vaken. Långa stunder sitter jag i fotöljen och avvaktar för att i nästa stund hålla honom i handen när smärtorna är outhärdliga.
Har i princip vänt på dygnet och klarar nätterna bättre och bättre.
Käkade ”frukost för att hinna äta ”lunch” innan jag cyklade ner till farsan igen.
Det var lugnare i kväll och vi titta på alla nyhetssändningar samt Allsång på Skansen.
Slumrade till i fotöljen och vid midnatt väckte nattsköterskan mig försiktigt och frågade om jag inte skulle åka hem och sova en stund i stället för att sitta där och så blev det.
Sov ut på morgonen efter gårdagens resa hem från Öland och det sena besöket hos pappa.
Framåt sen eftermiddag cyklade jag till pappa och kom precis in i hans oerhörda fantomsmärtor från benet.
Det lugnade sig lite när han såg att jag dök upp och kunde lite förvirrad av allt smärtstillande prata med mig om dagen och annat han funderade på.
Smärtorna kom och gick i vågor och det plågade honom hela kvällen. I vissa stunder orkade vi se på Lotta på Liseberg och i andra var smärtan olidlig. Det fortsatte under natten och jag bestämde mig för att stanna kvar så länge det behövdes.
Vid ett-tiden på natten var vi så trötta både han och jag att vi började prata med varandra som i dvala och det blev ett fint samtal i en timme om tider från förr, ställen vi mindes tillsammans från när jag som liten var med honom i lastbilen.
Därefter slog smärtorna till igen och det fortsatte vara en orolig natt fram till morgonen då det lugnade sig igen och jag kunde åka hem.
Målet med dagen var att ta mig hem till Örebro för att kunna träffa pappa igen, det hade jag lovat honom.
Allt tar tid, mer än var man tror så jag hade tagit höjd för det. Det som återstod var att plocka ner tältet och stuva alla grejer i husvagn och bil och det var klart framåt lunchtid.
Det tog två timmar att komma av ön pga av bilkön som började vid Lundegård och var konstant till man åkte av bron. Så utan att ha kommit någonstans var det dags att äta när jag kom på fastlandet, det blev ett välbehövligt stopp på Max vid Guldfågel Arena innan fortsatt färd.
Därefter rullade det på, men det är en speciell körning med ett så tungt lastat ekipage, ungefär som att köra långtradare, man får titta i speglarna hela tiden och bromsa och svänga på annat sätt.
Kom fram till min morsa vid 21-tiden där jag kunde koppla bort husvagnen och anlände till farsan vid 22.
Sköterskan som släppte in mig tyckte att det var en konstig tid att besöka, men jag hade lovat pappa att komma tillbaka på söndagen och vi kunde umgås två timmar innan han somnade.
Min dotter och hennes kille dök upp från Öland för att sova över i huset några nätter så att de kunde rigga för och fira hennes mamma som fyllt 50.
Det var ju inte meningen att jag skulle vara hemma i Örebro när detta skulle ske, men självklart bjöds jag in till firandet i min egen trädgård och så märkligt är livet, att det kan bära både glädje och smärta samtidigt, så för några timmar på eftermiddagen delade jag den glädjen innan jag cyklade ner till farsan. Hade då innan firande börjat hoppat in och hjälpt till med förberedelserna, bland annat med att skaffa heliumtub och ballonger, det har liksom blivit min grej.
Han var på så gott humör han kunde utifrån sin situation och vi tog oss genom kvällen medelst tv och prat. Det blir ju många timmar vi hinner prata om nu- och dåtid.
Ett av mina svåraste beslut var att tidigare under dagen bestämma att om läget var stabilt så skulle jag åka tillbaka till Öland på lördag morgon för att hämta husvagnen och det skulle ta tid eftersom förtältet skulle plockas ned och jag tidigast skulle vara tillbaka hos pappa på söndag kväll.
Detta fick jag lov att berätta för pappa på fredagkvällen innan han somnade och jag lovade att vara tilllbaka någon gång på söndagen.
Lämnade honom vid midnatt utan att veta om vi skulle ses någon mer och jag tog honom i handen och berättade att nu går jag och att jag älskar dig.
När jag kom hem väntade mat och fika på mig från 50-års hyllningen och det smakade bra trots att det var mitt i natten.
Somnade vid ett-tiden på natten och ställde ringklockan att signalera vid 5-tiden för att komma iväg tidigt.
Christer Hansson · Grill Studios 