Sov ut på morgonen efter gårdagens resa hem från Öland och det sena besöket hos pappa.

Framåt sen eftermiddag cyklade jag till pappa och kom precis in i hans oerhörda fantomsmärtor från benet.

Det lugnade sig lite när han såg att jag dök upp och kunde lite förvirrad av allt smärtstillande prata med mig om dagen och annat han funderade på.

Smärtorna kom och gick i vågor och det plågade honom hela kvällen. I vissa stunder orkade vi se på Lotta på Liseberg och i andra var smärtan olidlig. Det fortsatte under natten och jag bestämde mig för att stanna kvar så länge det behövdes.

Vid ett-tiden på natten var vi så trötta både han och jag att vi började prata med varandra som i dvala och det blev ett fint samtal i en timme om tider från förr, ställen vi mindes tillsammans från när jag som liten var med honom i lastbilen.

Därefter slog smärtorna till igen och det fortsatte vara en orolig natt fram till morgonen då det lugnade sig igen och jag kunde åka hem.

Christer Hansson