Kategori: kristendom

  • Du är snart där. 

    Låten som brukar avsluta Håkan Hellströms konserter, ”Du är snart där”, har jag fastnat för och försökt att förstå. 

    Tittade på Ullevikonserten 2016 som sändes på TV under långfredagen och njöt i fulla drag av programmet trots att det kändes lite konstigt att avsluta långfredagen så. Tittade på reprisen i går på påskafton och låten kom till mig på ett nära sätt, den liksom började tala till mig och jag repeterade den ett par gånger genom att backa tillbaka i programmet och lyssna på en speciell fras. 

    Under dagens predika på påskdagens gudstjänst så kopplades prästens ord om vikten att gå vidare förbi död och ondska ut till vardagens liv där Jesus finns till Håkans texter om att fortsätta trots motgångar och nederlag. 

    Christer Hansson

  • Frossar i kyrkobesök

    Frossar i kyrkobesök

    Storhelgerna erbjuder många gudstjänster och jag går på så många jag kan. 

    Den var en fin Påsknattsmässa i natt med fantastiska dansare som satte en känsla och upplevelse och framförallt fick vi möjlighet till dopförnyelse. 

    Påskdagen är kärlekens och hoppets dag så jag ville dela den igen tillsammans med församlingen så efter några timmars sömn och frukost tog jag mig till påskdagens gudstjänst som var ljus och glad med en bra predikan, påskäggsmålning till den som ville och många glad-påsk-kramar 🙂 efterföljt av ett välbesökt och glatt kyrkkaffe med den där hörligt saliga blandningen av människor. 

    Christer Hansson

  • Predikan påskdagen

    Så som jag hörde och skrev ned den:

    Trots att de tre kvinnorna vet att döden har makten så gick de i mörkret till graven. Varför gjorde de det? De kanske anade att det Jesus sagt, att det omöjliga var möjligt. 

    De balanserar mellan hopp och förtvivlan och visste inte vad de skulle tro. Vid graven mötte de det nya livet. 

    Vi lever våra liv under samma förutsättningar som kvinnorna, en pilgrimsvandring i tro där vi inte vet vad vi ska hitta. 

    Vi får inte stanna vid graven utan vi måste gå vidare ut till människorna där Jesus finns i vardagen. Det är där vi delar hopp, tro och kärlek.

    Vi behöver lämna gravens liv och gå in i hoppets liv, vara i livet där det pågår. 

    Trots allt ont så fortsätter vi leva våra liv här och nu i hopp och med berättelsen om uppståndelsen, vi gör som de tre kvinnorna. 

    Vi lever i vardagen där livet är. 

    Liv, hopp och gemenskap. 

    Påskens mirakel är att få uppleva samma liv på ett nytt sätt trots att vi kanske är förskräckta över våld, hat och ondska. 

    Att vara kristen är att leva med Kristus för ögonen, bygga liv med gråten i halsen och lita på tro, kärlek och hopp. 

    Christer Hansson

  • Påsknattsmässa. 

    Påsknattsmässa. 

    Efter att jag kom hem från stugan har jag umgåtts med familjen hela eftermiddagen och kvällen med mat och mycket prat. 

    Nu är jag hemkommen från påsknattsmässan som blev speciell på flera sätt. Jag fick äran att bära påskljuset i ingångsprocessionen och sedan vet jag inte om jag blev bönhörd på ett sånt där oväntat och omvänt sätt som bara Gud kan. 

    När Gud ger sig till känna kan det kännas och bli helt annorlunda än man förväntar sig och det kan ibland ske som en prövning. 

    Mässan var fin och jag tror att jag hittade budskap i den att ta med mig resten av året fram till nästa påsk. 

    Jag är glad över att det äntligen är påsk och att ljuset segrar över mörktet. 

    Christer Hansson

  • Långfredagen

    Vaknade hyggligt tidigt med tanke på den sena sängången efter den långa bussresan. 

    Åt frukost i lugn och ro innan det var dags att ge mig iväg till kyrkan som jag blev några minuter försenad till. 

    Långfredagens gudstjänster  är viktiga för mig och försätter mig i ett tillstånd som jag behöver för min kristna tro och som är en hjälp att förstå påskens under. 

    Åkte hem i snömodden för att packa upp englandspackningen men satt och tummade lite för länge på souvenirerna så klockan blev strax innan 15 och dax för nästa gudstjänst som bygger på att Jesus avrättas vid den tiden. 

    Eftersom vi bestämt att åka till stugan framåt kvällen avstod jag från gudstjänsten klockan 18 som handlar om att efter tre timmar på korset dör Jesus. Tänkte en tanke om det istället när jag satt i bilen. 

    Långfredagen får mig att känna och tänka mycket om livet och tro. 

    Christer Hansson

  • Strålande vårdag i Canterbury

    Strålande vårdag i Canterbury

    Har nog sovit i alla sovställningar man kan på en buss och enligt snacket med varandra så verkar jag ha sovit många timmar i jämförelse. 

    Efter 26 timmar i bussen där vi haft fritid, studietid och andakter är vi äntligen framme i Canterbury där träden står i blom och gräsmattorna är klippta. Det känns som en svensk skolavslutningsdag. 

    Vi väntar nu utanför katedralen för att få komma in och fira palmsöndagen i den anglikanska kyrkans högsäte och har vi tur är biskopen här. Något annat år vi var här hade drottningen gästat katedralen dagarna innan. 

    Christer Hansson

  • Drivkraften att hjälpa. 

    Lever mer eller mindre på resande fot just nu så direkt när jag klev av tåget i Örebro tog jag cykeln till Örebro Nikolai församling för att delta i Samtal under fastan som i dag kom att handla om drivkraften bakom att hjälpa andra. 

    Den blev en intressant dialog om varför vi engagerar oss eller skänker till andra. 

    En svår och komplex frågeställning men för mig väldigt enkel att svara på. Det ger mig mening att ge av min tid och engagemang till andra. 

    Christer Hansson

  • Dagens predikan

    Var på gudstjänst i dag och så här återger jag den predikan jag tog del av:

    Att tro innebär att ta risker. Att tro innebär att stå på de svagas sida. 

    Den kämpande tron som önskar att kyrkan och den enskilde ska orka gå emot ondskans krafter. 

    Trots rädsla behöver vi följa vår innersta drivkraft. 

    Att bara få vila och ta emot är också en del av det kristna livet. 

    Den kristna tron behöver stå upp när det blåser och värna om de som behöver det. Mod krävs för att riskera att bli hånad för sin tron. 

    ”Hon eller han gjorde vad den kunde” Var och en gör så gott den kan och har resurser till. Det är gott nog. 

    Omgivningen kan bli förargade när någon helhjärtat hänger  sig i sin tro. 

    Vi behöver de som tar risker i sin tro och använder det som de har att tillgå och det ser olika ut. Vi ska inte jämföra med varandra utan istället göra vad vi kan för de sårbara och svaga. 

    Vi behöver rötter som håller oss fast när det blåser. 

    Christer Hansson

  • Samtal i fastan. 

    Den andra träffen var i kväll och vi var några färre än förra veckan. 

    Dialogen blev riktigt bra och jag behöver fortfarande träna mig på att lyssna aktivt, för när jag gör det upptäcker jag människors fantastiska förmågor och kunskap. 

    En grej vi funderade på tillsammans är om vi ger planeten jorden det den behöver eller om vi tar för oss och ger något annat tillbaka. 

    Jorden är självläkande men den kanske väljer att göra det utan oss människor. 

     Christer Hansson

  • Huvudvärk. 

    Snart ett dygn utan kaffe och kroppen börjar bli skakig, huvudet värker och jag känner mig ofokuserad. 

    Det brukar ta tre dagar innan det stabiliserar sig. 

    Christer Hansson