Efter vinstlotten på Rejmes gled jag in med bilen vid mitt Coop och såg att min vän tiggerskan satt där. Precis innan jag skulle passera förbi henne så kom en kvinna ut ur butiken, stannade framför henne för att lägga en peng och sedan lägga en hand på hennes axel för att förmedla medmänsklighet. Tiggerskan tackade henne och log så vackert som hon gör och just i den stunde passerade jag förbi och hälsade och hon vände sig mot mig och hälsade tillbaka med ett stort varmt leende.
Kanske blev det lite rörigt för henne med denna uppmärksamhet för när jag kom ut från butiken för att lägga en procentuell summa utifrån hur mycket jag handlat så hade hon tillfälligt lämnat sin plats. Alla grejer och muggen var kvar men hon var borta.
Jag blir så glad av att vi är flera som månar om henne och ger henne ett människovärde. Hon är väldigt sympatiskt och gör ingen grej av att hon sitter där. Jag har svårare att möta de som sitter och gungar och rabblar ramsor om barmhärtighet.
Den här kvinnan vid Coop sitter tålmodigt vid entrén och betraktar allt som sker. Hon ler, hälsar, tackar och gör sig så delaktig som hon kan utifrån sina förutsättningar. Hon är en människa bland oss alla andra och det gör mig givmild. Skulle vilja veta mer om henne, lära känna henne, för det skulle kännas konstigt om hon en dag var borta utan att jag vet hennes namn eller vart hon tog vägen.
En annan sak som slagit mig och gör mig förbannad rent ut sagt är att jag aldrig sett en man ens titta åt hennes håll. Hoppas att det finns män som gett henne pengar och ett tilltal och att det är jag som missat det.
Christer Hansson