Etikett: tiggare

  • Solidaritet och beständig omsorg i en globaliserad värld.

    Thomas Hammarberg har hållit i ett av förmiddagens seminarier som behandlat frågorna om:
    – Romer
    – Tiggare
    – Främlingsfientlighet
    – Flyktingfrågan
    – Konflikterna i Mellanöstern
    – EU:s sätt att behandla dessa frågor.

    Essensen på svaret om alla dessa frågor är att orka se människorna som tvingas fly för att överleva och människor som tvingas be om allmosor för att överleva. Att avliva alla myter om kriminella nätverk bland tiggarna och att alla muslimer är terrorister.

    I den svenska valpropagandan så förekommer det argument att inte ta emot flyktingar och istället skicka pengar som ska hjälpa på plats. Vi ska göra både och, vi ska fortsätta ta ta emot de som flyr för att överleva och vi ska hjälpa på plats så gott det går.

    Thomas ser ingen möjlighet i min tanke om Stop It! när det gäller kriserna i Mellanöstern eftersom det inte finns någon tung institution med det mandatet.
    Just nu kidnappar extremistiska organisationer religioner och för krig i dess namn.

    Han ser ett hopp i de ideella organisationerna som bildas och använder de sociala medierna för att lyfta fram och stå för sanningen. Historiskt har det kunnat vända en opinion och hoppas på att det kan hända igen.

    Skolorna är en av de viktigaste parametrarna för att skapa en beständig omsorg och solidaritet i en globaliserad värld.

    IMG_0259.JPG
    Vi satsar mycket pengar på EU som bland annat har i syfte att skapa fred och frid men det fungerar väldigt dåligt eftersom medlemsländerna agerar väldigt ljummet i sin vilja att sätta ner foten för att stoppa och förhindra konflikter.

    Vad bedriver Sverige för projekt för att skapa fred och frid?

    – Skapa internationella möten mellan människor, framförallt ungdomar.

    – Kristus budskap är mänskliga rättigheter och det kan man hitta i andra religioner, innan de blivit kidnappade av extremister.

    Det gäller att kunna beskriva historiska händelser utan att lägga in politiska segment i dem och därför är de ideella organisationerna så viktiga eftersom de ofta lyfter fram en ren historisk redogörelse om historiska händelser som har lett till nuvarande konflikter.

    Christer Hansson

  • Jag säger hej

    Jag säger hej och söker deras blick. I blicken uppstår mötet människa till människa oavsett vilka vi är. Kvinnan vid mitt Coop känner igen mig nu och jag henne. Våra möten blir för var gång lite närmare, lite längre och en aning mer personligare.
    http://m.gp.se/kulturnoje/1.2473631-eva-lotta-hulten-vett-och-etikett-infor-armodet
    Christer Hansson

  • Entré till Coop

    Numera betalar jag alltid entré när jag går in på mitt Coop. I alla fall när hon sitter där med sin mugg. Jag lägger i proportion till så mycket som jag tänkt att handla för.

    Christer Hansson

  • Danmark – inget hotell för fattiga

    Åter en nyhet som basuneras ut på radion i dag.

    Bra, skönt att veta att Danmark bara är till för oss som är födda med silversked i munnen. Hmmmm…bäst att kolla bankkontot innan jag reser igenom om några veckor.

    Christer Hansson

  • Se tiggaren som människa

    Ärkebiskop Antje Jackele’n uttalar sig om tiggare, jämställdhet, kyrkan och flera kontroversiella ämnen
    http://svenska.yle.fi/artikel/2014/07/06/sveriges-arkebiskop-vi-mar-battre-av-jamstalldhet

    Christer Hansson

  • Tänk om hon är en bluff

    Kvinnan med muggen. Tänk om hon är en bluff! Att hon inte alls är en kvinna med en mugg utan en del av ett kriminellt nätverk som lurar oss svennar på pengar. Fy farao!!!…eller?

    Jag har blivit robbad (rånad) förut. Skulle ju inte vara första gången i sådana fall.

    Först så tänker jag på alla telefonförsäljare som ringer och försöker sälja både det ena och det andra som jag inte visste att jag inte klarar mig utan. Det kriminella nätverket ser jag som en utmaning att steka av i telefon med omvänd psykologi.

    Tänker på de 4000 kronor som jag brände av med ett enda knapptryck på nätcasino. Det kriminella nätverket har jag vänt ryggen.

    Eller i början på 2000-talet när jag hakade på att investera i IT-branschen och loosade 10 000-tals kronor när bubblan sprack.

    Och så tänker jag på alla krogrundor när jag var mellan 20 och 27 år och var kung i baren. Där brann hela löningarna inne.

    Trassliga relationer som har kostat pengar.

    Blir ju fattig bara jag tänker på alla pengar jag har bränt av på ingenting och alla som fortsätter att lura av mig dem jag har. I det perspektivet blir kvinnan med muggen, oavsett om hon ingår i ett kriminellt nätverk eller helt enkelt är en fattig människa med familj och barn som försöker att skapa ett liv eller en framtid rätt så harmlös. Jag har strategier att avfärda henne om jag vill, och jag har pengar att ge om jag vill.

    Hittills har hon blåst mig på 25 spänn med sin innerliga blick och varma leende. I Dalhalla fick jag betala 30 spänn för en liten mineralvatten utan att hon som expedierade mig  ens tittade på mig.

    Christer Hansson

  • Blickar som möttes

    Nu är det gjort. Barriärerna är brutna. Tack vare ett kort snack med Ensamma löparen så kunde jag ta mig förbi mina hjärnspöken som stod i vägen.

    Strategin var att gå in på Coop utan att snubbla på henne men kanske ändå se åt hennes håll. Nu blev jag lite orolig att hon inte skulle sitta där men det gjorde hon.

    Medan jag uträttade mina ärenden på Coop funderade jag på hur mycket jag skulle ge. När man har bestämt sig så ska man ge lite mer än man tänkt sig. Det är samma princip när man ger en kollekt eller köper en present. Slå på lite mer än du tänkt dig.

    Det kändes konstig att ha bestämt mig för att göra det och jag beslutade mig för att först möta hennes blick för att sedan stoppa pengar i muggen.

    Och så blev det. Jag stannade till och mötte hennes blick. Hon måste känna igen mig, så många gånger som jag passerat henne och låtsas som att hon inte finns.

    Hon tittade upp på mig och såg undrande ut. Vad ska han nu hitta på? Jag log mot henne och stoppade ner pengar i muggen. Hon såg mig i ögonen och brast ut i ett stort varm leende och sa troligtvis tack på sitt språk.

    Isen är bruten!

    Christer Hansson

  • Kvinnan med muggen

    Den ensamma löparen frågade mig i går varför jag inte gav kvinnan med muggen min 10-krona som jag fick i växel när jag köpte jordgubbar.

    Jag gillar när människor vågar ställa de där lite krävande frågorna för det sätter press på mig.

    I många år har jag gett pengar till våra ”svenska” tiggare. Uteliggare och missbrukare, och ofta hör ju det ihop för att de ska orka med det livet. Jag har alltid varit mån om att försöka se människan i dem, försökt att byta några ord och dela livsberättelser med varandra. Till slut så lärde jag känna en man så pass väl att han blev min ”favorit”.

    När han började stå utanför mitt Coop så träffades vi oftare än när vi spontant sprang på varandra på stan. Jag började ge honom större pengar ju mer jag fick kunskap om honom. Till slut kunde jag sticka till honom en hundring utan att blinka.

    För några år sedan när de rumänska tiggarna dök upp på våra gator så upplevde jag det som stötande och provocerande. Min bild var att sådant ska inte behöva förekomma i Sverige. Jag förstod inte vad det handlade om utan föll in i det allmänna tyckandet att vi har en socialtjänst som ska ta hand om dem. Jag gick också på lögnen om att det var organiserad ligor som utnyttjade tiggarna och att om jag gav dem pengar så fick de ändå inte behålla dem. En kort period trodde jag också på att tiggarna såg ned på dem som gav pengar. Att de skulle visa nån slags förakt. Och så var det den där grejen med att de har mobiltelefoner, då är man väl ingen ”riktig” tiggare.

    Jag har haft det jättejobbigt med mina egna fördomar och de lögner som jag har behövt bearbeta. Som tur är finns det andra människor som är mer klarsynta än jag som har lyckats punktera de där myterna och lögnerna om de rumänska tiggarna. Människor som vågat närma sig dem, sitta ner tillsammans med dem, prata med dem och till och med bjuda hem dem för mat och dusch.

    Mina ögon har öppnats men jag är fortfarande för feg för att närma mig dem på samma sätt som jag har gjort med våra inhemska uteliggare.

    Den rumänska kvinnan med muggen har tagit över den svenska manliga tiggarens plats utanför mitt Coop. Vart han har tagit vägen vet jag inte. Har inte sett honom på ett tag.

    Jag har reflekterat över mig själv varför jag inte ger henne den där tian, tjugan, femtiolappen och hundringen som jag gjorde till honom. Det urgröper ju liksom inte min ekonomi.

    Det är mina rädslor och fördomar som ligger i vägen. Jag jobbar på det för jag vill vara bättre än så.

    Christer Hansson