Christer Hansson · Grill Studios

Kategori: Taize’

  • Möten in i det sista

    Bussen var packad och klar och vi satt och åt vår sista måltid för den här gången i Taizé.

    Söndagar är bytardag då det myllrar av människor och packning på väg hit och dit
    Och mitt i det myllret satte vi oss och åt. Nån tjej frågade en annan om hon ville ha hennes mat och de bytte mat mot en halväten frukt.

    När min lunchkompis gick så frågade hon som fått extra mat om jag ville ha hennes kaka och jag tackade ja vilket blev en öppning till samtal.

    Den unga norska tjejen hade precis anlänt till Taizé efter ett besök hos pappa i Schweiz och hon reste ensam. Det var tolv år sedan sist hon var där och nu som "vuxen".

    Vi pratade om hennes förväntningar och mina upplevelser och i samtalet hittade vi det gemensamma i Katekumenatet. Hennes församling i Norge är vad hon vet den enda i Norge som kommer att genomföra ett katekumenat i höst.

    Kanske vi ses någon mer gång i katekumenatssamanhang eller i Taizé

    Christer Hansson

  • Som om Jesus själv satt sig ner

    Broder Emiles bibelintroduktioner på förmiddagarna har smält in i mig och jag har tagit till mig vartenda ord med glädje och förtjusning.

    Han har med sitt förhållningssätt under veckan blivit en ikon för mig och idag knöt han ihop säcken med veckans alla berättelser och tolkningar.

    Därefter satte vi oss ner för sista gången med svenskgruppen för att dela med varandra vad vi tar med oss från Taizé och mitt i min berättelse om att jag tar med mig mitt pånyttfödda kall så kommer Emiele och sätter sig ner bland oss. Det kunde lika gärna varit Jesus själv som satt sig ner vid vårt bord.

    Vi blev alla starstrucked och tappad talförmågan. Kommer det att bli så när Jesus verkligen kommer tillbaka, att vi förlorar mål i mun och bara sitter och gapar?

    Vi fann oss till slut och lyckades byta några ord med honom innan han lika fort reste sig upp och försvann.

    Tänk att det hände mitt i min berättelse om min förnyade kallelse som mycket beror på Emiele och då sitter han mitt emot mig och bara ler så där varmt och milt som bröderna kan.

    Kanske man ska satsa på att bli troende.

    Christer Hansson

  • Filmen om Broder Roger

    Filmen om Broder Roger

    Den har gått som workshop hela veckan på olika språk och jag missade den i måndags när den var på franska med engelsk text så i dag tog jag chansen att se den i det ohyggligt varma rummet med den dålig luften och det var det värt.

    Så spännande och inspirerande att få en inblick i hans liv och förhållningssätt till livet och människorna vilket resulterat i kommuniteten i Taizé

    Christer Hansson

  • Människors längtan

    Människors längtan

    Förra gången jag var här i Taizé fick jag en kraftig upplevelse när jag lade pannan på korset sent på fredagskvällen efter gudstjänsten.

    Hur kan man toppa det?

    I går kväll blev kön lång för att få knäfalla vid korset och jag hann tänka och känna mycket under de två timmar jag med myrsteg närmade mig det.

    Det blev berörande att se alla dessa människors längtan och törst efter något och det blev slående vilken gemenskap vi har i det.

    Många gjorde som jag och köade i flera timmar för en stund i bön med pannan mot korset medan andra satt och sjöng sig igenom kvällen och tidiga natten.

    Den här gången blev det en stilla beröring, doft av trä och värme från ljus, människor och sång som träffade mig.

    En kvinna bar fram sitt sovande barn vilket jag kanske skriver om någon annan gång.

    Sov tungt och drömde märkligt i natt och känner mig lugn nu på morgonen.

    Christer Hansson

  • Brödernas förhållningssätt berör mig.

    Brödernas förhållningssätt berör mig.

    I går hade broder Mathew och en broder vars namn jag glömt ett samtal med alla svenskar som är i Taizé den här veckan, ca. 377 stycken.

    Bröderna har ett förhållningssätt och bemötande som får mig att smälta och jag kan lyssna hur mycket som helst på dem. Tänk om man hade en sådan Broder hemma i församlingen som gick omkring och var ett sådant förebild.

    I dag var våra två församlingar från Örebro inbjudna till ett samtal med Broder Mathew vilket blev ett mer nära samtal än igår och jag satt lika betagen lyssnande på allt han sade och svarade på.

    En sådan ynnest att en så enkel grabb som jag kan få komma en sådan vis person nära och ta till mig så mycket klokhet.

    Christer Hansson

  • En dag i stillhet

    En dag i stillhet

    I början av veckan kan man välja på att gå in i tystnad resten av veckan eller så kan man gå in i tystnad torsdag till söndag. Hade funderingar på båda alternativen, men valde att vara kvar i den "pratande" delen eftersom jag trivs så med alla möten.

    Tystnaden får vi ändå 20 minuter i varje gudstjänst som ju är tre gånger om dagen. Den tystnaden är lik den som vi tillämpar hemma i den kristna djupmeditationen då vi sitter på likadana pallar i samma ställning.

    Från fredag lunch uppmanar bröderna till tystnad och stillhet eftersom det är korsfästelsedagen så lunchen intogs under tystnad och mitt arbete med disken skedde också under tystnad vilket fungerade utmärkt då alla vet vad de ska göra.

    När bröderna frågar ungdomarna om intrycken härifrån Taizé svarar de flesta att de gillar tystnaden.

    Fredagen är fascinerande då alla flera tusen personer strosar runt lite lågmält eller tar sig en vila på eget sätt. Jag valde bort löpningen för att vara kvar i det lugna ända fram till kvällen då det blir bön inför korset efter gudstjänsten.

    Christer Hansson

    På

  • Möten

    Det är bland det viktigaste vi kan göra för demokrati och fred, att mötas för att lyssna på den andra och om vi har olika bilder eller erfarenheter kan vi stäva att komma överens om något liter i alla fall.

    Christer Hansson

  • Det var tysken, fransmannen och Bellman

    Eller så var det tysken som åkt motorcykel hit och så han som ska springa marathon i Reykjavik om nån vecka och så Christer.

    Det börjar mjukna upp i baracken och det är ju rädslan att använda sin knackiga engelska som är hämskon.

    Oftast är det jag som är sämst i baracken, med det vet de sjutton om jag i det här fallet inte ligger bland topp två, det är nog bara motorcykeltysken som har fler engelska ord än jag.

    Hur det än är så måste man börja prata med varandra till slut och han mitt emot och jag har löpningen som gemensamt intresse, det går inte att ta miste på när vi sticker ut på våra rundor och vi är båda marathonlöpare och då går det genast att byta några ord med varandra och förbrödras i det.

    Motorcykeltysken flyttade in i våran barack häromdagen och jag hjälpte honom att komma tillrätta så vi fann varandra snabbt.

    De andra märker att vi pratar med varandra så de har i alla fall börjat nicka och le och det är bättre än ingenting alls.

    Här i Taizé suddas språkbarriärerna snabbt ut och man pekar, gestikulerar eller pratar på ändå, oavsett om den andra förstår eller ej, allt löser sig ändå och helt plötsligt är det oviktigt om man är portugis eller något annat, vi blir människor inför varandra och det är så förlösande.

    Christer Hansson

  • Rytmen i Taizé påverkar mig

    Har försökt att leva efter den rytmen efter att jag var här förra gången, men tappat det lite, så det var nog Guds försyn att jag fick komma hit för att fördjupa mig och fylla på.

    Rutinen med måltider, bibelstudier, fritid, arbete och gudstjänster tre gånger om dagen gör mig gott och efter halva vistelsen så har det trängt in så långt i mig att det berör och påverkar.

    Nu kan jag öppna upp för att se vad som är viktigt i livet och vad som är överflödigt och under morgonens gudstjänst brast det lite vilket är ett sundhetstecken.

    Christer Hansson

  • Snarkarna och harklaren

    Det är två snarkare på rummet som drar timmerstockar nätterna i ända och så är det harklaren som gör det mesta för att de ska sluta snarka, så det är en härlig ljudridå om nätterna.

    Harklaren står inte ut med snarkningarna så först suckar han och mumlar på ett språk jag inte känner. Därefter knackar han i våningssängarnas metallgavlar. När inte det fungerar, vilket det inte gjort någon natt ännu så går han runt i rummet och pratar och av någon anledning in i rummet bredvid till de stackarna som sover där för att knacka i väggen.

    Ungefär vid momentet där han knackar i väggen brukar jag somna så jag känner inte till fortsättningen men när jag vaknar på mornarna sover han och snarkarna är tysta.

    Christer Hansson