Det är två snarkare på rummet som drar timmerstockar nätterna i ända och så är det harklaren som gör det mesta för att de ska sluta snarka, så det är en härlig ljudridå om nätterna.
Harklaren står inte ut med snarkningarna så först suckar han och mumlar på ett språk jag inte känner. Därefter knackar han i våningssängarnas metallgavlar. När inte det fungerar, vilket det inte gjort någon natt ännu så går han runt i rummet och pratar och av någon anledning in i rummet bredvid till de stackarna som sover där för att knacka i väggen.
Ungefär vid momentet där han knackar i väggen brukar jag somna så jag känner inte till fortsättningen men när jag vaknar på mornarna sover han och snarkarna är tysta.
Christer Hansson
Lämna en kommentar