Broder Emiles bibelintroduktioner på förmiddagarna har smält in i mig och jag har tagit till mig vartenda ord med glädje och förtjusning.

Han har med sitt förhållningssätt under veckan blivit en ikon för mig och idag knöt han ihop säcken med veckans alla berättelser och tolkningar.

Därefter satte vi oss ner för sista gången med svenskgruppen för att dela med varandra vad vi tar med oss från Taizé och mitt i min berättelse om att jag tar med mig mitt pånyttfödda kall så kommer Emiele och sätter sig ner bland oss. Det kunde lika gärna varit Jesus själv som satt sig ner vid vårt bord.

Vi blev alla starstrucked och tappad talförmågan. Kommer det att bli så när Jesus verkligen kommer tillbaka, att vi förlorar mål i mun och bara sitter och gapar?

Vi fann oss till slut och lyckades byta några ord med honom innan han lika fort reste sig upp och försvann.

Tänk att det hände mitt i min berättelse om min förnyade kallelse som mycket beror på Emiele och då sitter han mitt emot mig och bara ler så där varmt och milt som bröderna kan.

Kanske man ska satsa på att bli troende.

Christer Hansson