Kategori: Löpning

Springer Stjernsundsloppet på Lördag. Då drar jag in fler poäng i långloppscupen, både till mig själv och Örebro AIK. I och med det valet istället för att åka till Waxholm så kommer jag att  hinna fixa i ordning husvagnen så att den är redo till på fredag då jag drar till Göteborg för att springa ”varvet”.

Körde sköna 300-metersintervaller uppe på GIH:s löparbamor. Härligt häng där bland andra friidrottare och beach volleyballspelande studenter. Klart inspirerande 🙂

Känns i kroppen att nedtrappningen, eller upptrappningen om man så vill inför maran har börjat. Kroppen blir seg, vilket man kan tycka är knasigt när man ska springa så långt, men lugn, den kommer att längta efter löpning när jag väl står i startfållan 🙂

Alltid är det något att ta ställning till. Anmälde mig till Strömmingsloppet så fort de öppnade anmälan. Tycker att det är fint på Waxholm och det hade varit kul att springa detta allra första lopp.

Nu kolliderar det med Stjernsundsloppet som också är ett fint lopp och som ger poäng i långloppscupen.

Dilemma!

äntligen så fick jag springa långpass tillsammans med mina vänner i Team Stockholm Marathons 3:30-grupp. Efter vinterns slit i ensamhet med alla sorters olika träning under ibland vidriga förhållanden så fick jag idag kvitto på att min form står sig i jämförelse med övriga i gruppen.

Ett mycket skönt pass på 32 km i ca 5:10-tempo på Djursholms vackra omgivningar. Bättre flyt än när jag tränar själv, och så blir det när man är flera som drar och pushar varandra, samt att man har någon att prata bort timmarna med.

Testade marathondojorna och när jag ska ta gelen och magnecylen. Imodiumen fungerade och magen höll hela vägen 🙂

Någon sa till mig att om jag klarade dagens runda som anses som tuff så bör jag klara maran på 3:45.

Energidepåerna tog slut efter loppet så jag måste tänka på att kolhydratladda inför maran. Nu håller jag på att fylla på med allt jag kommer över 🙂

Åker till Stockholm för att träffa coacherna och springa långpass tillsammans (32 km)

Team Stockholm Marathon

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vissa löpare tar en Magnecyl före ett hårt träningspass för att minska smärtan.

Den aktiva substansen i värktabletter som Magnecyl, Asperin, Bamyl och Treo är acetylsalicylsyra (ASA). Den lindrar smärta i muskler och leder, liksom den brännande känslan som mjölksyra medför.

Det här är INTE att rekommendera, det kan medföra fara med för högt blodtryck och ge skador på de inre organens slemhinnor.

Jag tog två stycken brus innan dagens 10-km lopp och slog mitt personbästa igen 🙂 Nu är jag nere på 41 minuter.

Bestämde mig sent att vara med och det var nog första gången som jag tävlade på en vardag efter en arbetsdag. Med andra ord så var uppladdningen och förberedelsen minimal. När man kommer till en tävling så träffar man folk man lärt känna från tidigare lopp och man frågar varandra om i vilken form man är i och vilken tid man tror att man ska göra i loppet. Många gånger känner man i kroppen, utifrån hur uppladdningen har gått, vilken tid man kommer att springa på, men i onsdags hade jag verkligen ingen aning. Var nästan inställd på att bara försöka att hitta en bra rytm och springa in på runt två timmar.

Har de tidigare säsongerna förlorat mycket tid de första kilometrarna så det är något jag har ändrat på. Försöker nu att ha bättre kilometertider det fem första för att ha bra förutsättningar resten av loppet. Jag har lärt mig att jag klarar det, behöver inte vara rädd för att göra slut på krafterna allt för tidigt.

Jag tog rygg på tre IF Startlöpare som sprang utifrån någon slags tidsschema och det passade mig bra eftersom jag inte hade tänkt igenom någon egen taktik. De sprang i ett högre tempo än jag är van vid på distansen, så jag tänkte hänga med så länge det gick och sedan lägga mig i min egen fart. Jag hängde på hela första milen och där i Karslunds nedförsbacke så hände något med en av tjejerna och de drog ner på tempot för en kort stund. Jag fortsatte i och tänkte att de kommer ifatt mig och då hänger jag på igen, men på något sätt blev det en fartökning för mig och luckan mellan oss blev större.

Sista milen fick jag springa solo och jag plockade enskilda löpare hela tiden. Tittade efter Startlöparna för att se när de skulle komma ifatt men det blev tvärtom, jag såg dem inte längre. Då bestämde jag mig för att trycka på resten av loppet och det fanns krafter att ta av. Fick rygg på en känd löparräv och klippte förbi honom. Det blev en sådan inspiration att jag ökade ytterligare med fem kilometer kvar. En kilometer från mål kom jag nära min ärkerival som jag i loppet inte hade en aning om var han befann sig. Tog in meter för meter på honom och det fick mig att trycka ur de sista krafterna.

Målgång på personbästa i halvmaran på 1:37. Det finns mer att ta av och jag lärde mig mycket så förhoppningsvis så kan jag göra en fin  tid på Stockholm halvmarathon i höst.