Christer Hansson · Grill Studios

Kategori: Löpning

Löpning

  • Personbästa igen

    Efter en extremt hård arbetsvecka så vaknade jag med arbetsbaksmälla i morse. Förkylningen som härjat i min kropp i tre veckor gjorde allt för att återta förlorat territorium. Jag stod för tredje helgen i rad inför att ta beslut om jag skulle springa det lopp jag var anmäld till eller inte. Som tidigare så bestämde jag mig för att ladda som vanligt och ta mig ända fram till startlinjen för att där ta det avgörande beslutet. Mina vänners förmanande och omtänksamma ord om att vara försiktig med träning och förkylning var påtagligt närvarande.

    Förmiddagen förlöpte i ett töcken och jag ville krypa ner i sängen och tillåta mig att vara sjuk. När det väl var dags att påbörja de praktiska förberedelserna inför loppet så var det som om all energi och gnista återvände till kroppen, det började att kännas bra och spänstigt. Väl på plats och i uppvärmningen så kände jag att det skulle att gå bra och jag var redan innan start inställd på att göra min bästa mil någonsin

    Kom igång bra och första kilometern gick på 3.30. Måste ha varit en av mina snabbaste. Med den starten så bestämde jag mig för att ”nu eller aldrig” och tryckte på ordentligt hela loppet och det funkade ju. Med en sprintspurt de sista 100 så blev tiden 42:07. Jag är hur nöjd som helst med tanke att årets målsättning var att senast hösten springa under 45.

    När jag nu reflekterar över detta så tänker jag på hur hårfint det är mellan de personliga framgångar jag haft de senaste tre veckorna och vad de betyder för den fortsatta säsongen, kontra hur det hade blivit om jag tänkt och agerat utifrån yttre kunskap och åsikter.

    Jag har inför de tre loppen som nu ligger till grund för den fina formen jag är i gått på min ”magkänsla” och min egen kunskap om hur jag, min kropp och psyke fungerar och framförallt vid en förkylning. Det har lett till besluten att tävla trots att jag inte har känt mig bra, och det har fungerat. Om jag hade gjort det som omgivningen förväntat av mig, att avstå träning och tävling så hade läget nu varit helt annorlunda. Jag hade missas tre veckors träning samt den tempoökning som tävlingarna bidragit till. Jag hade alltså tappat minst 6 veckor i formen, viket jag tror hade påverkat stora delar av säsongen.

    Jag menar inte och vill inte att någon tar efter det här, att träna och tävla vid förkylning. Jag har gjort det för att jag vet hur jag fungerar och jag skulle inte riskera något. Det jag menar är att lyfta det till en principiell fråga, att våga gå på sina egna kunskaper och intuition, att lyssna på andra och väga in det, men till sist så är beslutet mitt eget.

     

     

  • Ladar inför…

    Mitt lopp i morgon

  • Orolig för min vikt

    Träffade mina klubbkompisar idag för första gången. Helt plötsligt så befinner jag mig i ett sammanhang där förståelsen är total och kunskapen gemensam. För att kunna bli så bra man kan, så måste man göra allt man kan. I jämförelse så kan jag plocka några kilo till. Kommer inte att göra det den här säsongen. Vill inte pressa kroppen för hårt. Men till nästa säsong så finns det ytterligare kilon som ska känna sig oroliga för sin existens.

  • Spring & Gå metoden

    Att omväxlande springa och gå är en förnuftig träningsmetod. Genom att omväxlande gå och springa orkar man nämligen träna i 30 minuter och kanske mer och det är det absolut snabbaste sättet för den dåligt tränade att komma i form

    Man kan springa och gå som man behagar, men det enklaste sättet är att springa i nio minuter och sedan gå den tionde, springa i ytterligare nio minuter, gå den tionde och så vidare.

    Tyvärr kommer många potentiella löpare aldrig igång med någon regelbunden träning eftersom de springer för snabbt för tidigt. De ger sig ut och springer runt kvarteret ett par gånger, flåsar av syreskuld och stapplar av utmattning redan vid det första gathörnet. Inte särskilt uppmuntrande. Så efter ett par försök återvänder de oftast till soffan – för gott. Eller också försöker de de igen med samma nedslående resultat och bestämmer sig sedan för att börja gå istället för att springa. och så börjar de ta dagliga promenader, vilket är bra, men de missar alla de fördelar, hälsomässiga och andra, som bara löpningen ger.

    Just dessa människor behöver lära sig springa/gå metoden. De är ju redan motiverade att träna; vad de behöver är en metod som ger resultat utan att kräva så mycket betalt. De slipper känna sig utmattade, plågade och frustrerade, och de får alla hälsoeffekter som högintensiv träning för med sig. Ingen dålig affär.

  • Joggingboom

    Tror att idag så tittade alla vårjoggare ut. Var ute på ett långpass och min väg korsades ideligen av joggare iförda träningsbralla och hoodjackor.  Ett säkert vårtecken 🙂

  • Löpningens välsignelse

    I dessa dagar , då ordet fettförbränning har blivit högsta mode och då många fått den felaktiga uppfattningen att lågintensiv träning (som gång) ger en högre fettförbränning än högintensiv träning (som löpning) är det viktigt att understryka att högintensiv träning inte bara i detta hänseende utan även totalt sett ger klart bättre hälsoeffekter. Att promenera är naturligtvis bättre än att inte träna alls, men löpning ger en betydligt bättre livförsäkring.

  • Normalisering?

    Jag väger nu 75 kilo och det anses av de flesta i min omgivning vara anorektiskt, trots att jag fortfarande ligger inom mitt BMI-område. Är vi så ovana idag att se människor med den vikten som kanske i grund och botten är en normalvikt?

    Dethär skapar en känsla av utanförskap, att som 45-årig man inte bära runt på den obligatoriska kulmagen som förväntas att finnas där och uppenbarligen tillhör normaliseringen.

    Det var så befriande igår när jag sprang Göteborgvarvets seedningslopp att få göra det tillsammans med alla andra ”anorektiker” som deltog och som troligtvis också gjort samma uppoffringar och fått möta småjävlar på bron. Då kände jag gemenskap, förståelse och normalisering.

  • Småjävlar på bron

    Du står vid ena änden av en bro. På andra sidan bron finns något som du gärna vill ha, uppnå eller uppleva. Du bestämmer dig för att lämna den sidan av bron som du varit på så länge, mycket på grund av tryggheten och igenkännandet. Bron ser framkomlig ut och du börjar att promenera mot ditt mål. När du kommit en bit så ser du någon komma emot dig och när den kommer närmre så ser du att det är en liten jävel. Den gör allt för att stoppa dig och vända om men du lyckas med viss möda ta dig förbi. Då ur ingenstans så kommer en hel armé av småjävlar och motar dig tillbaks. Den här gången har du inte kraft, ork eller motivation att ta dig förbi jävlarna utan du återvänder till din trygga utgångspunkt och på så sätt missar din möjlighet att ta dig till ditt mål på andra sidan bron.

    När jag satte upp mina mål för den här löparsäsongen så insåg jag att jag var tvungen att gå ner i vikt för att klara dem. Jag fick ”välmenande” kommentarer som ”Var ska du ta de kilona ifrån, du har ju inget att ta av?”. Uppenbarligen hade jag det, typ 11 kilon som satt runt magen och midjan och som var fullt synliga.

    När det började att synas på mig att jag blivit smalare så fick jag uppmaningar som ”nu får du inte gå ner mer, det blir inget kvar av dig”.  Klart att jag måste få gå ner mer. Jag var ju bara halvvägs till min målvikt som jag satt upp och nu när jag uppnått den så finns det mesta kvar av mig.

    När jag nådde min målvikt så löd kommentarerna ”Du har gått ner väldigt mycket, det syns. Hur mår du egentligen?”. Ja, som sagt så hade jag bestämt mig för att gå ner 11 kilo för att nå mina löparmål och jag mår bättre än någonsin.

    Om de här subtila ”småjävlarna” hade fått mig att vända på bron så hade jag inte gjort min personbästa tid på 10 kilometer igår, och det i säsongens första lopp.

    Tänk om jag hade fått kommentarer som ”vad målinriktad du är”, ”jag tror på dig”, ”ja, jag ser att du bär på några kilon extra, det kommer nog att göra skillnad”, ”Grattis till att du nått uppsatt mål!”. Vad mycket enklare det hade varit att ta mig över bron då.

  • Skönt tröskelpass

    Gjorde överraskande fina tider på tröskelpassen i kväll och det var skön löpning som gällde. De nya tävlingsskorna är fantastiskt sköna. Bra uppladdning inför lördag 🙂

  • Årets första lopp

    På lördag springer jag säsongens första lopp 🙂

    Göteborgsvarvets seedningslopp på Mantorp Park racingbana!

    Min tanke när jag anmälde mig var att få en bättre startposition i Göteborgsvarvet, vilket nu har tappat sin betydelse eftersom varvet går precis en vecka innan maran. Mina ambitioner i varvet blir nu ett behagligt löppass med många glada, härliga intryck.

    Ska bli skitkul att springa lopp igen, och jag tar seedningsloppet som ett genrep inför startmilen istället.