Christer Hansson · Grill Studios

Författare: christerhansson

  • Smörgåstårtans dag

    Förbeställde en 8-bitars smörgåstårta redan igår för att vara på den säkra sidan att få en idag, som idag, som i dag. Och tur va väl de då det var kö fram till expideringsdisken på anrika Smörgåsbutiken i Örebro.

    Tänk att de hållit sin ställning som stadens främsta leverantör av smörgåstårtor ända sedan mitt födelseår 1965.

    Det var också förbestämt att jag, morsan och min systerson skulle dela på den klockan 15 idag, så det blev en portion nudlar till lunch.

    Med en sådan stor smörgåstårta på tre behöver man mycket tid för prat mellan tuggorna och det är ju en stor del av gemenskapen kring en måltid, att få umgås, prata och minnas.

    Christer Hansson

  • Fotografierna på hyllan

    När jag var liten och senare i mina unga år brukade jag förundras över fotografierna uppställda i bokhyllan när jag besökte en äldre släkting. Bilder av deras nära och vänner som gått bort.

    Jag funderade mycket på det fenomenet och med stigande ålder har min hylla sakteligen börjat fyllas med fotografier på människor som jag hållit kär och som nu är någon annanstans i tillvaron. Några av dem har jag förstått och accepterat att livet har sin gång, medans andras bortgång förblir overklig.

    Vad blir mitt liv utan dem? Ett annat liv där jag så sakteligen får ställa om och anpassa mig samtidigt som min egen vandring mot att bli ett fotografi på en hylla pågår.

    Memento mori påminner mig om att hålla mitt sinne vaket och friskt för att kunna leva varje dag på mitt bästa sätt för mig själv och andra.

    Christer Hansson

  • Det enda vi har

    Vi föds nakna utan någonting med oss förutom vår kropp och vi lämnar livet utan att kunna ta något med oss förutom vår själ med all livserfarenhet.

    Inför ingången till livet kan vi ha gjort ett eller flera val av utmaningar för att utvecklas och efter utgången kan vi ha växt i det.

    Vi är från födseln livsberoende av anknytning oftast och i bästa fall till våra föräldrar och under livets gång till människor vi tar oss nära.

    Trots denna anknytning är vi lika ensamma och utlämnade hela livet som vid födseln och det enda vi har att tillgå och vila i är det en del kallar Gud och någon annan har en annan definition av det som är ursprungets kraft där vi kommer ifrån och återvänder till.

    Christer Hansson

  • Till vem gör vi varandra? | Motivation.se

    Jag har vänner som tycker att jag är petig med språket. För mig är det avgörande hur vi uttrycker oss mot varandra. De gånger jag blir motargumenterad om att orden inte spelar roll och jag är för petig så prövar jag att använda ordet ”idiot” och helt plötsligt spelar det roll hur och vilka ord jag använder.

     

    En man och en kvinna satt och småspråkade på pendeltåget. De såg varmt på varandra och höll varandra i handen, så jag antog att de var ett kärlekspar. Efter en stund suckade kvinnan och sa lite besvärat: ”Åh, jag är så besviken på mig själv… Igår föll jag till föga och kunde inte låta bli kakorna på jobbet… jag som hade klart mig i tre veckor”. Mannen tittade på henne och frågade (med betoning på det sista ordet i frågan): ”Men, hur kunde du trilla dit igen?” Kvinnan såg om möjligt än mer besvärade ut och drog varsamt till sig sin hand.

    Källa: Till vem gör vi varandra? | Motivation.se

  • Kissade blod

    Det var av bibliska mått att stå där i skogsbrynet och kissa blod.

    Blev ordentligt överraskad och på gränsen till chockad. Hörde mig själv högt säga Nääeeej när mina ögon inte trodde på vad de såg.

    Det var lite blåsigt och kyligt på stranden i fredags och jag var en av få där. En missbedömning av vädret från min sida, det hade varit bättre om jag stannat kvar vid husvagnen där vädret var bättre, det funkar ju så här på ön att vädret varierar beroende på var man är.

    Nu envisades jag med att stanna kvar på stranden och hoppas på några värmande solstrålar eftersom jag packat utrustning och matsäck för en hel dag och rest fem mil enkel resa.

    Blev som salt lite kall där jag satt och huttrade och fick springa upp i skogen för att kissa några gånger under dagen och nu skulle jag bara pinka en sista gång innan jag skulle packa ihop och åka hem.

    Det kom blod, inte kiss blandat med blod. Detta var tjockt, rött och färskt och jag försökte sluta pinka, men nödig var jag så det var bara att släppa på och se det overkliga.

    Började tänka strategiskt på en gång och första målet var att ta mig till bilen på den stora parkeringen ifall jag skulle kollapsa. Bar den tunga packningen från stranden genom tallskogen och tog mig till bilen.

    Nu var jag fem mil från husvagnen, ca 45 minuters körning och var tvungen att välja att stanna där jag var för att ev. ringa efter hjälp, eller ta mig samman och köra till husvagnen som var ett bättre utgångsläge om jag skulle bli sämre.

    Ringde 1177 för att få råd och kötiden var minst 30 minuter och då tog jag beslutet att köra så långt jag kunde under den tiden.

    Kände mig skakig och händerna domnade lite, upplevde smärta i högra njuren och blev andfådd av det.

    Det gick ändå bra att köra och jag fokuserade. Till slut kom jag fram i telefonkön och fick beskriva mitt ärende. Hon ringade in att den kunde vara en njursten som släppt eller symptom på urinvägsinfektion och hur det än är så ska man undersökas när man kissar blod så jag sattes i telefonkö till en hälsocentral i Kalmar som hade jourtid.

    Nästan framme vid campingen fick jag besked om en besökstid klockan 20 på kvällen och tiden fram tills det skulle räcka till att ta en dusch och byta om till fräscha kläder vilket kändes skönt. Hade inte varit roligt att åka in i strandutstyrseln.

    Mådde bättre under bilfärden in till Kalmar och jag mottogs av en trevlig sjuksköterska och fick strax därefter träffa en lika trevlig och seriös läkare. Båda hade en brytning i språket som vittnade om att de kom från öster någonstans, typ Ryssland eller de områdena och jag kände en glädje och tacksamhet över att deras kompetens togs till vara.

    Rutinfrågor och kontroller visade att mitt hälsotillstånd inte var i akut fara utan det skrevs ut penicillin som jag kunde hämta direkt på köpcentret Giraffen och jag kände en tacksamhet över avregleringen som nu gjorde att jag kunde hämta ut min medicin sent en fredagkväll.

    Jag har börjat att belöna mig när jag anser mig behöva det så när allt var klart och under kontroll åkte jag ner till hamnen i Kalmar och avnjöt en Mc Donalds-meny samtidigt som jag ringde upp syrran och min dotters mamma som jag haft telefonkontakt med innan för att någon skulle ha kännedom om mitt tillstånd.

    Nu återstår att ringa min vårdcentral för att boka en tid för en rutinundersökning som alla över 50 år åker på om man kissat blod.

    För övrigt känner jag mig helt okey och fungerande och inget mer blod har förekommit sedan i fredags.

    Christer Hansson

  • Victorialoppet

    Det var med glädjetårar jag sprang den första kilometern i Victorialoppet den 15/7. Efter mer än ett års tävlingsuppehåll fick jag rota fram tävlingskläderna och rutinerna inför ett lopp.

    Laddade med Öländska kroppkakor tre timmar innan och det gjorde susen den supervarma dagen, så vätskeladdningen var också av största vikt.

    Alla rutiner satt som de skulle förutom att jag saknade tävlingsskor, har ju inte funnits någon anledning att köpa sådana under pandemin eftersom de är en färskvara. Fick lov att springa i mina utnötta träningsskor och det var inte optimalt.

    Mycket overklig känsla att alla löpare samlades innan start och nästan på vanligt sätt trängas inför starten och ute i loppet var pandemi och avstånd som bortblåst.

    Kul med all publik som kantade och hejade på oss och Guds välsignelse till de villaägare som drog fram trädgårdsslangen för att svalka oss som sprang förbi.

    Efter den första kilometers eufori och glädjetårar flög tävlingsjävulen in i mig, så som den brukar göra och jag trampade på efter förmåga och överraskades av att kilometertiderna hamnade under fem minuter. Trodde att jag tappat det tempot under pandemin och jag har ju faktiskt blivit ett år äldre, men farten fanns kvar i kroppen.

    Sprang i mål på en fin tid och placering och jag är glad över att det hände på Victorialoppet som är ett av mina favoritlopp.

    Christer Hansson

  • Morgonrutiner

    Behåller mina vardagliga morgonrutiner även under semestern. Brukar inte göra det utan dygnet brukar förskjutas allt eftersom semesterveckorna går.

    Väcker mig klockan fyra på morgonen om jag har träningspass den dagen och har som mål att komma ut en timme senare. Dagar jag inte löptränar väcker jag mig klockan fem.

    Gorilla workout varje morgon oavsett något annat, undantaget den dagen i veckan jag springer ett marathon för då behöver jag all kraft till det.

    Mediatablån på morgonen är först vad som hänt inom kryptovärlden. Därefter nyheterna i P1 som följs direkt av morgonandakten. Sedan följer jag P1 fram till och med Tankar för dagen innan jag lyssnar 30 minuter på BBC Radio 2. Efter det blir det mer kryptonyheter eller annat från de youtubekanaler jag prenumererar på.

    Ring P1 lyssnar jag på om möjligheten finns och mellan 10-11 brukar det fortsätta med något intressant program.

    Någon gång under dagen, så tidigt som möjligt streamar jag sommar i P1 i hastighet 1,5 gånger och då hinns det med inom en timme.

    Christer Hansson

  • Victorialoppet

    Känns overkligt att jag ska springa Victorialoppet i kväll eftersom det är mer än ett år sedan jag tävlade eller sprang ett arrangerat lopp.

    Har ändå börjat förbereda mig som jag brukar inför en tävling. Först planera maten och måltider inför. Klockan 13 har jag lämnat stranden i Borgholm för att hämta ut nummerlappen och köpa magtabletter på apoteket. Det är ett känt gammalt knep att ta tabletter mot orolig mage informell tävling för att undvika ett toastopp under loppet.

    Tävlingskläderna väntar i husvagnen och det kommer kännas högtidligt att ta på dem. Det enda som jag inte förberett är att äga ett par brukliga tävlingsskor, men det får funka med mina lättaste träningsskor trots att de har dragit på sig sina mil för att ha funktionen kvar.

    Christer Hansson

  • Som att vara i Taizé

    Det av solen svedda och torra gräset som växer på kalkstenen får mig att minnas och känna in atmosfären i Taizé där naturen är likadant skapt.

    På

    På samma sätt som i Taizé håller jag de de dagliga rutinerna, blandat av plikt, vila och förströelse samt en dos av bibelstudier.

    Är månne Öland den svenska motsvarigheten till Taizé? Skulle nog funka att på sommaren bedriva nån slags liknade verksamhet där människor var välkomna att landa i nuet och sig själva.

  • Där himmel möter jord

    Jag vet inte hur det går till, men många gånger får jag ansvar för sådant jag själv uppskattat att delta i, så som Där Himmel Mötet Jord i Sant Elavi Kapell på Öland.

    Det har varit en av de stora behållningarna under alla de år jag varit här och från förra året har jag av församlingen blivit tillfrågat om jag vill ta över stafettpinnen och planera och leda dessa träffar och på samma sätt som i Taizé blir det inget om vi själva inte är med och bidrar.

    Det är med stor stolthet jag tackat ja till uppdraget och samtidigt med stor bävan inför ansvaret att föra traditionen vidare med min touch som man kommer prata om när någon annan tar över efter mig.

    Detta är församlingslivet i grunden, när vi som vill delta är de som skapar det vi vill delta i.

    Nu sitter jag på Robinson Cruse och belönar mig med en lunchbuffé med utsikt över kalmarsund, Borgholms hamn och slottsruinen. Det är viktigt att man belönar sig när man genomfört ett mål och framförallt med en viss anspänning innan.

    Kan känna ibland så som många andra i bibeln, ”men Gud, varför just jag, jag kan inget och har inget att tillföra?! Och då står Gud på sig och envist hävdar att man är utvald att föra ordet vidare och människorna tillsammans.

    Inspirerad av söndagens utomhusgudstjänst vid Sant Elavi och helgens tema byggde jag upp dagens samtal kring det.

    Om en vecka är det dags igen och jag har ännu inte börjat planera, men lovat deltagarna att det blir något.

    Christer Hansson