”Klaga har sin tid, och dansa har sin tid” (Predikaren 3:4). Men klagan och dans är aldrig helt skilda åt. Det är inte säkert att de kommer efter varandra. De kan faktiskt komma samtidigt. Klagan kan vändas i dans och dans vändas i klagan utan att man tydligt kan se var den ena slutar och den andra börjar.
Ofta låter klagan oss utforma dansen medan dansen skapar utrymme för klagan. Vi förlorar en älskad vän, och mitt i tårarna upptäcker vi en märklig glädje. Vi firar en framgång och mitt under festen känner vi ett djupt vemod. Klagan och dans, sorg och skratt, vemod och glädje – de hör samman precis som clownen med sorgset ansikte och clownen med glatt ansikte, som får oss att både gråta och skratta. Låt oss förvänta oss att det vackra i livet blir synligt när klagan och dans berör varandra.
Christer Hansson · Grill Studios 
Lämna en kommentar