Verkligheten kom ifatt till slut.
Du kan inte lägre fly.
Ensamhetens smärta sliter i dig som den mörka sorg som väller upp ur det förträngdas källa.
Beröringens saknad är en längtan efter något du inte kommer att nå.
Din mask faller och du orkar inte hålla upp den mer.
Ur vad är du skapt?
Vad har du försökt att uppnå?
Vem ville dig det här?
Ur askan spirar liv.
Solens strålar besegrar mörkrets skrämmande gestalt och suddar ut alla skuggorna.
En ny gryning nalkas i sorgens horisont.

Lämna en kommentar