Stockholmsserenad

Det hörs ett vrål ifrån tusen kubik
Men för Jonny själv är det ljuvlig musik
Som en frihetssång
Genom nattens trafik mot en soluppgång

Intill en port väntar Cathrine
Med sin synt-pop och sin avmätta min
Men hon tinar upp
När Jonnys maskin vrålar ut sin sång
Att natten är lång

Och hon tar på sina softade glas
För hon vet så väl hur Jonny ska tas
Hon kan spela med
Sin look och sin grace och sin säkerhet

Och de flyr bort mellan sovande hus
Över tysta torg, under stjärnornas ljus
Och de hör på håll
Storstadens brusande ljudlöshet
Och natten är het

Det ryms en evighet innan hanarna gal
Innan Jonny står i sin datacentral
Med sin ”frihetssång”
Och Cathrine är tillbaks vid sin portuppgång
För natten är lång