Jag hade beslutat att avstå att säga väl valda ord vid Isaacs dop men när vi väl var på plats så pratade jag med S om det och vi kände att vi ville prata till Isaac och församlingen under kalaset.
Jag snickrade ihop lite tankar som kändes relevanta för stunden och bad S att avsluta med att läsa den dikt som hon läste i kyrkan.
Vi passade på mellan maten och kaffet och min tanke var att lyfta in dopets budskap från kyrkan in i den gemenskap som vi befann oss i under det uppsluppna kalaset.
Så här löd mina ord i skriven text:
”I kyrkan pratade prästen om att varje dag leva i sitt dop. Det är alltså ingen enskild händelse utan det är något vi alla ska göra varje dag, leva i våra dop.
Gud hör och ser oss redan innan vi är födda. Vi kommer från Guds rike när vi föds in i denna tid och detta rum och livets mening är att komma ihåg var vi kom ifrån. Barnen har fortfarande en koppling till sitt ursprung och ju äldre vi blir desto troligare är att vi glömmer det.
Gud ropar på oss och den som låter sig döpas har lyssnat på Guds rop och svara tillbaka -Här är jag!
Genom dopet säger vi ja till att följa Guds kallelse och Jesus visar oss hur det går till. Den kallelsen har vi med oss redan innan vi föds och vi måste återupptäcka den i denna värld.
Isaac, du har i dag döpts in i den kristna gemenskapen, den kristna familjen. Det innebär att du alltid kommer att vara omgiven av kärlek. Du har nu hela den kristna gemenskapen som dina bröder och systrar och Gud kommer alltid att finnas för dig, både i sorg och i glädje.
Vi alla som är här omsluter dig nu och alltid med kärlek och omsorg.”
Den dikt som S avslutade med går säkert att finna på hennes blogg 🙂
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 
Lämna en kommentar