Relationen vändes från lycka till totalt kaos över helgen. Från att leva i villfarelsen att det är bra till insikt om att mycket har gått snett och vara på väg att bli lämnad.
Det var inte med de bästa förutsättningarna som jag satte mig på tåget till Ludvika i morse. Mådde nog så dåligt som man kan göra när man vaknar upp i en annan verklighet och inser fakta. Kaoset, smärtan och sorgen syns inte utanpå mig, den lever desto mer jävlar inuti.
Vad är alternativen? Att vika sig dubbel och gå ner i fosterställning har aldrig legat mig för. Jag är för plikttrogen för det. Jag slutför det jag har påtagit mig. Det är inte samma sak som att jag är hårdhudad och kallsinnig. Jag led helvetets kval ett par timmar på förmiddagen innan det gick att reda ut vissa saker.
Jag har vilodag från löpningen i dag men ska strax ge mig ut på en runda, jag vet att det hjälper. Det och att mula choklad.

Lämna en kommentar