Att berätta om sig själv är en av de svåraste utmaningar som vi ställs inför. Vi behöver träna på det och skapa en berättelse om Jag.
Vi kan berätta poetiskt och passionerat om något som intresserar oss men när vi ska berätta om oss själva blir det en korrekt, knastertorr presentation av oss själva utan något som helst inslag av passion och känsla. Från att ha varit en charmerande historieberättare förvandlas vi till en berättare med samma inlevelse som ett talsvarsystem på en statlig myndighet.
Vi behöver behärska berättarkonsten och ha förmågan att göra oss intressanta.
Tänk efter själv hur många gånger du hört någon presentera sig. Tänk sedan efter vad du kommer ihåg. Är det någon som har etsats sig fast i ditt minne så är det bra.
Kommunikation är svårt, det är bara i teorin det är enkelt. Risken att bli missuppfattad är överhängande, och risken att ingen lyssnar är ännu större. den första felkällan är hur vi själva berättar. Vi krånglar till, berättar för mycket, för lite eller bara på ett ointressant sätt.
Timing är viktig i all kommunikation, att berätta rätt sak vid rätt tiidpunkt.
Den vanligaste felkällan i all kommunikation är alltså vi själva. Vi misslyckas med att skapa någon slags intresse och spänning kring våra berättelser. Vi kan själva förleda mottagaren genom kroppsspråk, ordval och brist på trovärdighet.
För att lyckas behöver bi tänka på val av budskap, vårt tonfall och kroppsspråk. Det är genom miner och gester vi förstärker våra budskap. Tänk på när ett litet barn ska berätta något. De hoppar och gestikulerar ivrigt och har bråttom att få fram sitt budskap.
Vi behöver också titta efter om våra mottagare lyssnar på oss. Försök att se om du får någon aktiv respons. Det är enklare att prata med barn, för förstår inte ett barn får du direkt frågan ”varför då?”. Vi borde också våga göra det offtare, ställa frågan ”varför då?” Nu låter vi stället information som vi inte förstår bara passera utan att bry oss om att fråga.
Det finns många uppgifter om vad de yttre faktorerna spelar för roll för hur väl budskapet ska gå fram. 55 procent av vår uppfattning om en individ grundar sig på utseende, frisyr, kläder och kroppsspråk. Rösten och tonläget 38 procent. Och det som vi lägger ner mest tid på, budskapet, värderas bara till 7 procent. Vi behöver alltså tänka på helheten när vi skapar berättelsen om oss själva.
Vi missar oftast en mycket enkelt inhämtad kunskap och det är den kunskap som vi kan få genom att lyssna på andra. Lyssnandet är faktiskt en av hörnpelarna om vi ska bli riktigt bra berättare om oss själva. Kärnan i lyssnandet är att förstå. Lär av andra som kan berätta om någon för dig okänt så att du förstår.
Man kan öva på att försöka höra om det är trovärdigt i någon annan berättelse, om det är äkta eller bara inövat. Bli en aktiv lyssnare för du kan lära dig så otroligt mycket av det.
”Vill du att ditt barn ska bli begåvat, läs sagor”. Vill du att ditt barn ska bli mycket begåvat, läs fler sagor”. Sagorna kan ge dig inspiration till att skapa din egen berättelse om dig.
För att lyckas med våran kommunikation behöver vi också veta vilka kanaler vi ska använda oss av. Valet av kanal avgör vad vi ska säga och hur vi ska göra det.
Berätta saker som Du tycker stämmer med din personlighet. Det ska vara autentiskt. Det får gärna vara lite roligt och spännande samt lite oväntat. Personer som blir något utöver det vanliga vågar göra annorlunda saker. Det är du själv som bestämmer hur du vill bli uppfattad. Du är hjälten eller hjältinnan, precis som i sagornas värld. Skapa en berättelse som är intressant att lyssna på.
Christer Hansson
Lämna en kommentar