SJ sammarbetsvilliga och så var även vi

Som ni kunnat läsa i ett annat blogginlägg så drabbades jag och många fler resenärer av att någon fattig människa nödgats stjäla koppartråd på järnvägsspåret mellan Bålsta och Enköping i onsdags. Mitt tåg som var mer än överfullt pga att SJ fick svårt att hålla ihop sina tåg kunde bara ta sig fram från Stockholm Central till Bålsta och därefter skulle det finnas ersättningsbussar som tog oss vidare till Västerås.

I Bålsta fanns det vara bussar till hälften av passagerarna så det över hundra personer som stod kvar utan att få någon som helst information från SJ. När jag insåg min situation så började jag söka efter lösningar vilket några andra också gjorde och snabbt var vi fyra stycket som fann varandra för att dela på en taxi. Vi försökte få med två till för att få ner kostnaden ytterligare men det var handlingsförlamning hos större delen av de övriga.

Taxibolaget som tidigt förstått situationen körde på taxameter istället för avtalspris och chauffören var tydlig med det så det finns inget att säga om det. Dock så var taxan väldigt hög så att redan gick på 4000 kr, alltså 1000 kronor var.

Nu har jag under några dagar varit i kontakt med SJ och det här fick jag nu för några minuter sedan.

”Hej,

Vi beklagar de problem som uppstod i samband med din resa .

Naturligtvis ersätter vi dig och kommer att återbetala dig För att vi ska kunna titta på detta behöver vi ett korrekt bokningsnummer, det går bra att återkomma i ett vändande mejl.
Varmt välkommen tillbaka som resenär på våra tåg.

Med vänliga hälsningar

SJ AB”

En sten lättar från mitt hjärta för den tusenlappen behöver jag till annat.
Bra inställning SJ! 🙂

En annan intressant reflektion är vilka vi var som valde att samarbeta om taxin. En ung kille från Västerås som hade en viktig idrottsmatch att spela och var tvungen att komma fram. Vi andra tre hade Örebro som mål, jag och två kvinnor. Den ena arbetandes på en myndighet som ansvarar just för transport och kommunikation i vårat land, den andra överläkare från Stockholm på väg som huvudperson på ett seminarium i Örebro. Så vi alla hade våra skäl och drivkraft att ta oss vidare.

Västeråskillen tackade för sig i just Västerås och for vidare till sin match. Vi övriga tre fortsatte att samarbeta och det är det här som är så jäkla intressant. Det hade skapats band mellan oss som gjorde att vi fortsatte att hjälpa varandra fast vi nu inte behövde. Myndighetskvinnan insåg snabbt att vårat tåg fortfarande stod inne och om vi skyndade oss så skulle vi hinna med. Hon rusade till tåget medans hon gav mig uppgiften att springa tillbaka till överläkaren som stod kvar vid taxin och funderade på om hon skulle fixa en hyrbil till oss för resten av resan. Vi kom ombord alla tre och väljer då att sätta oss tillsammans vilket vi egentligen inte behövde.

Vi har en bra dialog på resten av resan. Pratar om det som hänt och vad vi kunde ha gjort annorlunda. Informerar andra i vagnen som fortfarande saknar information om vad som händer. När vi debriefat så berättar vi lite mer om oss själva och hur kvällen kommer att se ut när vi kommer till Örebro. Det resulterar i att vi kommer överens om att jag ska lotsa överläkaren till det hotell som hon är på väg till vilket jag gör innan vi skiljs åt.

Christer Hansson