Utanför butiken i den Bergslagsort där jag varit idag sitter en luggsliten man med sin mugg. Han hälsade när jag gick in i butiken samtidigt som han åt på någonting.
Det har snöat och är kallt så det är en stor uppoffring han och många gör för de små pengarna de får in. Mina tankar for till kvinnan utanför mitt Coop där hemma och jag undrade hur hon hade det i kylan.
När jag skulle gå ut ur butiken blev jag först snål och stod och rotade bland småpengar att ge till mannen men kom på mig själv och gav mig bannor. Skärpt dig Chrille!!! Du har handlat för 400 spänn och står nu och rotar bland småpengar till mannen som sitter utanför och fryser, bättre kan du.
Ja, jag kan bättre och fick upp en tjuga fast han borde fått 40 kronor eftersom jag ger 10% av den summan jag handlat för.
Mannen sträckte fram muggen för att jag skulle nå i den låg några kronor. När han såg att jag stoppade i en tjuga så ryckta han till, tog tag i min hand och kysste den, korstecknade och gav mig en välsignelse.
Jag blev så överraskad och varm i själen över den mänskliga kontakt vi fick i hans kyss på min hand. Och att få hans välsignelse från hans totalt utsatta position berörde mig djupt.
Vi blev två män från helt olika förutsättningar som den kalla decemberdagen möttes i något gemensamt, varmt och igenkännande.
Kyssen och välsignelsen.
Christer Hansson

Lämna en kommentar