Jag blev berörd av alla förväntansfulla människor som satt i kyrkan i morse och väntade på Lucia. Så vackert att vi bryr oss och längtar och så fint att det år efter år finns ungdomar som bär traditionen vidare.
Lucia bröt med makten och fortsatte att följa den Gud hon trodde på. Hon satte ljusen i en krona för att få händerna fria när hon i den mörka natten sökte upp fattiga för att ge dem nåt att äta.
Det fick mig att fundera på hur mycket vi är beredda att följa hennes spår.
Är vi lika redo att gå emot konventionen och istället följa vårt hjärta, ta fram lampan och ge oss ut i natten för att hjälpa de utsatta och nödställda?
Vackert var det i kyrkan och supertrevligt och glatt på efterföljande kaffe med lussekatt och pepparkaka.
Kom till jobbet lagom till det firandet men då var jag så Luciamätt att jag gick upp för att förbereda mig inför dagens ordförandeskap.
Christer Hansson
Lämna en kommentar