Utomhusmässa

Efter den franska frukosten i skön morgonsol och värme firade vi en utomhusmässa på nån slags amfibieställe i anslutning till rastplatsen.

Älskar de där improviserade gudstjänsterna där man liksom tager vad man haver på plats.

I går kväll fick jag frågan om jag ville hålla i reflektionen över dagens bibeltext och självklart gjorde jag det. Texten följer nedan:

I den katolska kyrkan firar man i dag Kristi förklaringsdag.

Texten i Taizé
SÖN, 6 Augusti
JESU FÖRKLARINGS DAG
På härlighetens berg sänkte sig ett lysande moln över lärjungarna, och en röst sa: Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.
Matt 17:1-8

Jesus var som han var och han förhärligades av sin fader, för att han var genuint god och kärleksfull och vi uppmanades att tro på honom.

Jesus förvandlas, strålar av ljus, och plötsligt får några få lärjungarna se Jesus som den han var, och den han är: Gud, som ville vara människa av kärlek till oss.

Lärjungarna ville genast börja bygga hyddor till profeterna, Mose och Elis som de sett Jesus prata med och kanske stanna där på berget för att tjäna och dyrka dem, men Jesus säger nej till det och förbjuder dem att avslöja för någon om vad de varit med om.

De lämnar så småningom berget eller platsen och går ner till det pågående livet i den vardagliga världen för att finnas bland människorna.

Hur berör det där mig eller oss här och nu?

Hur skulle det se ut om jag förhärligades?Skulle jag ställas på en kulle och bli lysande? Eller skulle de se ut på ett annat sätt? Vad är Jesus plan för mig och för oss?
När blir vi förhärligade?

Vardagens stress, prestationsångest, krav från andra o.s.v kanske påverkar oss till att bli något annat än vad vi egentligen är.

Prinsen i filmen Skönheten och Odjuret förtrollades och lämnades åt sitt öde eftersom han var känslokall och hade svårt att hjälpa den som behövde och för att bryta förtrollningen var han tvungen att älska och att älskas och i slutet av filmen när hans hjärta tinat upp så förhärligades han.

Eller Ove i filmen En man som heter Ove som var så tjurig i början av filmen och lite med glimten i ögat visade sig ha ett för stort hjärta, mjuknade upp och blev riktigt snäll och trevlig precis innan han dog. Man kan säga att han hann bli förhärligad.

Pilgrimsresor med käpp och stav eller med buss genom Europa, de gör något med oss som människor.

På bussen kommer vi nära varandra och behöver samarbeta. Vi får tid att tänka, reflektera och prata med varandra och långsamt rinner vardagen bort från oss och vi blir mer och mer de vi är innerst inne.

Jag blir den tysta personen som tittar ut genom fönstret för att tänka, iaktta och reflektera. Någon annan är mer fokuserad och delaktig i det som sker närmast inne i bussen.

Jag tror att vi med resan till Taizé har börjat lite av våran egen process att förhärligas och att veckan där kommer att hjälpa oss att mer förstå vilka vi egentligen är när vi är fria från den påverkan som jobb, skola eller andra saker som får oss ur balans och istället få ge mer utrymme att ta in Jesus i våra liv.

Tänk om vi alla i slutet på veckan vi har framför oss får ställa oss på en liten kulle i Taizé precis innan vi ska åka hem och få bli förhärligade, var och en på sitt sätt och för den vi innerst är.

Christer Hansson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s