Kan tänka mig att det är med samma känsla som lärarna tar farväl av sina elever vid vårterminens slut som vi ledare när våra pilgrimskonfirmander konfirmerades i dag.

De känns ju som ”våra ungdomar” och det var med både stolthet och en tår i ögat vi tillsammans skapade den gudstjänst vi strävat efter från den första träffen i september förra året.

Vi har förberett oss och repeterat och i dag levererade de till 100% med sång, textläsning och berättelser från konfaåret där de vittnade om hur bra och betydelsefullt det varit för dem. ”Nu börjar livet” hörde jag en glad kommentar ute på den soliga kyrkbacken i familjeminglet efteråt.

Nu ska jag vila lite i detta under sommaren och känna efter om jag hänger med en säsong till, men när jag ser hur de växt och mognat under konfaåret och har ett helt liv framför sig där de ska vara med att skapa och förvalta det kommande samhället är det svårt att avstå att göra denna insats.

Christer Hansson