Hata, hata, hata…

– Hata, hata, hata Västerås!!!
– Hata, hata, hata Örebro!!!

– Krossa kexen!!!
– Hacka gurkan!!

Så kommer det att låta på läktarna om några timmar i ABB Arena i Västerås när de båda lagen drabbar samman i årets batalj i hockeyns kval till elitserien.

När jag var ung så hatade jag också Västerås, just för att det var Västerås och jag hängde med i hatramsorna med glädjens lust. Det är ett ryggmärgsbeteende man har om man håller på lagidrotten i Örebro, man bara gör det utan att tänka.

Jag älskar Örebro som är min hemstad och som bara blir bättre och bättre och jag älskar Västerås som jag har lärt känna på senare år.

Älska, älska, älska Västerås!!!
Älska, älska, älska Örebro!!!

Och så är det nog för de som i kväll kommer att ropa rakt över isen till varandra från sina läktare, att de egentligen älskar varandra. De älskar att åka till varandras arenor och mötas, mer än något annat. Det är det som de längtar till och finner glädje i. Kärlek med andra ord och inte hat. För vad skulle hända om den ena parten inte fanns längre? Ett stort tomrum och längtan skulle uppstå.

Men så  är det när män ska visa varandra uppskattning, istället för att säga som det är så munhuggs man lite istället.

(Christer Hansson)