Stugan på Lidingö

Vi blev sena till ön pga bilköer från att vi kom upp på E4an och ända fram till Ropsten och inte blev det bättre av att jag blev akut kissnödig i den stillastående trafiken. Vi började göra upp planer allt från att kissa i sportdrycksflaska till att i ett stopp springa in i husvagnen medan S skulle ta över ratten. Lyckades klämma åt ända fram till Ropsten där jag kunde vattna guldfisken. Vilken välsignelse 🙂

Vi hade en rackarns tur som fick en av de sista officiella fricampingplatserna. Efter det så har det varit många ekipage som fått vända men de hittar skolgårdar, gräsmattor och butikers parkeringsytor att stå på. Nästa år, när Lidingöloppet firar 50 år så ska vi vara här i god tid för att få en fricampingplats vid kyrkviken. Det är nära till allt där och så är det en vacker plats. Hmmm…nästa år ska jag ju springa Berlin Marathon och det krockar ju med Lidingö!!!

Så fort som vi kommit på plats och fått fart på gasolvärmen så stack vi iväg för att hämta ut nummerlappen och vara med på invigningen som hålls i Lidingö Kyrka. Jag har sprungit Lidingö ett par år nu och förra året när vi var sena för att hämta nummerlapp så upptäckte vi invigningen av en ren slump. Vi såg den vackra raden av marschaller upp mot kyrkan och nyfikna gick vi dit. Efter invigningen så samlades alla utanför kyrkan för att bilda fackeltåg och en man ropade att alla var välkomna på middag nere i S:ta Annagården. Vi följde med och hittade fint dukade bord. Vi var inte riktigt beredda på det och heller inte klädda för det så vi backade lite snyggt ur.

I kväll hade vi klätt upp oss inför invigningsceremonin men hade kommit överens innan att inte följa med ner på middagen, så när fackeltåget bildades och mannen ropade så hoppade vi in i bilen och åkte hem till vagnen, eller ”stugan på Lidingö”.

Vi har gott om ström tack vare solpanelen och en fulltankad gasoltub som ger kyla till kylskåpet, värme till kaminen och lågor till spisen 🙂
Vi avnjöt våran egen middag i vagnen och hade en rejäl gofika efteråt så nu börjar energidepåerna kännas okey.

Ligger nu nerbäddad i sängen med Titti brummandes på bröstet. Regnet smattrar på husvagnens tak och gasolvärmaren puttrar och knäpper gott när den ger oss värme.

Christer Hansson