Har under en veckas tid skrivit löpande till min eventuellt nya brevvän. Kände att jag måste få iväg det nu för att hen inte ska tappa hoppet om att någon hörsammat bönen om kontakt. Har samlat på mig lite bilder och kloka ord från kyrkor som jag besökt och allt stoppades ner i det stora A4-kuvert som jag köpte på ICA. Hela hanteringen påminner mig om min ungdom när jag under flera år brevväxlade med K i Halmstad. Vi skrev om vad som hände i våra liv och vi skickade med små grejer i kuverten. Det var en process över tid som jag nu förnimmer igen. Jag känner att det är välgörande att låta tiden få gå under skrivandet och att det är en manuell hantering med papper, penna, kuvert och frimärken. Jag måste anstränga mig för att köpa kuvert och att posta dem. Det blir en påtaglig insats.
Nu väntar jag med spänning på responsen. Hur ska det landa? Jag hoppas på det bästa.
Christer Hansson
Lämna en kommentar