Universums barn

Jag vet inte när universum försvinner

Av allt att döma pågår en gradvis utveckling.
Förmodligen måste man först bli förtrogen med dimensionerna som följer på döden. I nästa etapp tar man sig ifrån Jorden ut i rymden, till andra planeter. Därpå följer en större helhet, universum. Vad som händer sedan kan jag inte ens föreställa mig. Men utvecklingen upphör aldrig. Den fortgår ständigt. När man klarat ett steg, står man inför nästa.

Jag tittar ut från min plats vid den gamla sekretären. Högt uppe på natthimlen ser jag en ovanligt stor och blinkande stjärna. Den reflekteras mot skrivbordet. Inga andra stjärnor syns på himlen! Efter ett tag glider den bort och försvinner ur sikte.

Jag vet att ufon ofta på nattetid ser ut som stora stjärnor. Som Betlehems stjärna. Jag förstår att jag fått en hälsning från universum.

Universums barn har sett dagens ljus.

Christer Hansson