S aviserade i går att hon tänkte hänga på ICA Maxis lås i dag så jag bestämde mig för att hänga med. Fixade träningen tidigt så att vi kunde vara på plats när de öppnade klockan 7.
Så skönt att i en hel timme få glida runt i lugn och ro för att göra den stora julshoppingen. Runt åttasnåret började det att fylla på med folk och när vi lämnade varuhuset vid 9 så bar det julhysteriskt där inne.
Det finns en teori om att göra saker på udda tider. Att ligga i o-fas med alla andra som följer kollektivet. Det är både effektivt, ekonomiskt och bra för nerverna.
Mitt i all godan ro, på väg från smådjursavdelningen mötte jag en människa från förr, tror jag. Ni vet när man är nästan säker på att man känner personen men osäkerheten är för stor för att man spontant ska säga hej. Vi möttes igen 10 minuter senare vid kaffehyllorna. Vad skulle jag göra? Säga, nämen hej! Visst är det du?
Att mötas efter 20 års frånvaro av varandra på ICA Maxi klockan 7 en regnig lördagmorgon är ju en fullträff som man måste ta vara på. Det kan ju gå 20 år till om jag inte säger något. Just när jag bestämt mig så var människan borta, kanske för alltid.
Från och med nu ska jag ta risken att spontant kläcka ur mig något när jag möter någon som jag tror att jag känner igen. I värsta fall så är det inge så men det kan ju bli starten på en ny vänskap 🙂
Christer Hansson
Christer Hansson · Grill Studios 
Lämna en kommentar