Ett litet mirakel

För mig är det ett litet mirakel.

Marina och jag har sovit ihop i soffan igen. Till slut blev vi väl båda så trötta att vi somnade ifrån varandra. Det blir så när man vakar, man orkar inte till slut utan somnar ifrån. Nu på morgonen låg hon inte kvar utan jag hittade henne i ett annat rum där kattlådan står. Hon har alltså lokaliserat sig fram till den och till och med gått på lådan för att kissa. Nu låg hon fint ihoprullad bredvid lådan och ragerade glatt när jag hittade henne.

Hon har ätit och druckit och när jag borstade och putsade henne så började hon att spinna och det är det som är det lilla miraklet för mig. Tidigare när hon var friskare och piggare så tyckte hon om att bli borstad och nu visar hon det igen genom att spinna och känna vällust.

Jag tror fortfarande att hon långsamt håller på att lämna mig men nu vet jag att hon upplever något och att hon mår bra.

Christer Hansson