Christer Hansson · Grill Studios

Hur många liv har en katt?

Written by

christerhansson

i

9 är det väl?

Undrar hur många Marina har kvar? Jag vet ju inte hur många hon förbrukade före att jag kom i hennes liv.

Läget är stabilt som Dr Alban säger. Hon har ju gått in i någon slags sämre tillstånd än tidigare men läget är stabilt. Hon har börjat att katta sig igen, alltså hålla stilen. Hon svarar mig när jag tar i henne och hon spinner när jag gosar med henne. Uppenbarligen tänker hon bara äta, dricka och gosa när husse är hemma för när C är här och tittar till henne så är det inte mycket med henne.

Jag har slutat att vaka, så stabilt är det. I måndags så var det förtvivlat jobbigt att se henne i det ovärdiga tillstånd hon var i. På tisdagen hjälpte syrran mig med en veterinärtid på onsdag eftermiddag för att ta bort henne och just då var det rätt beslut. Jag satt med Marina på tisdagskvällen som ett sista farväl och hon var väldigt medtagen.

Hon måste ha känt husses sorg och förtvivlan och bestämt sig för att använda sig av ytterligare ett liv som hon hade till förfogande. En vän till mig sa, ”Christer du är nu förberedd, inte redo” och så var det ju och kanske Marina kände det.

I dag är jag glad och lycklig och jag pussar henne på pannan och nosen. Hon kanske försvinner fortare än jag anar men än är det liv i katt-skrället.

Christer Hansson

Kommentarer

4 svar till ”Hur många liv har en katt?”

  1. emmelethin profilbild
    emmelethin

    Usch, jobbigt det där…Har min hund Selma som är 12 och jag börjar förbereda mig men jag är inte redo…kommer nog aldrig att bli det heller…

    Svara
    1. christerhansson profilbild
      christerhansson

      De blir älskade vänner i våra liv som är svåra att skiljas från.

      Svara
  2. Neville * kattrasch profilbild
    Neville * kattrasch

    Å så tunga dagar du har. Men jag begriper, tro mig, hur du våndas och hoppas att det kan finnas mer liv kvar – för att då finns det hopp. Jag väntade två år för länge med att ta beslutet om att låta min dvärgpinscherkille Roofer få somna in för gott förra hösten (han blev 7,5 år), för periodvis fungerade det ju! Men till sist insåg jag att min jyckes livskvalité enbart fungerade på bekostnad av all min egen. Så här i efterhand tänker jag att jag inte kommer att göra om samma sak igen, eftersom det inte är schysst mot någon – inte djuret självt heller – att uppoffra sig på det vis jag gjorde. Själv hade jag ingen som helst uppbackning, så om något hade hänt som gjort att någon annan skulle ta hand om min hund några dagar så skulle den personen inte fixa det mer ån några timmar, om ens det. Om min hund skulle leva någorlunda smärtfritt krävdes det 24-timmars passning och total kontroll. Jag skakade liv i honom om nätterna det sista halvåret. Han slutade andas och kallnade ganska ofta kan jag säga.

    Det låter säkert horribelt, men jag var så van att jag inte tänkte på det utan fortsatte bara att underlätta hans liv så gott det gick.
    Jag hade inga som helst skuldkänslor när jag bokade tid hos veterinären kan jag säga, snarare kände jag att det fick räcka nu, och en enorm lättnad både för min och för hundens skull. Men givetvis sörjer jag och saknar honom,. Inte tu tal om det. Jag tror att det ibland kan bero på egna skuldkänslor för att ta ifrån dem livet det som styr, eftersom vi har möjlighet att förkorta lidandet. Jag tror att man vill känna att tiden är mogen på något vis, men jag tror att de flesta av oss inte riktigt begriper när det räcker. Naturen är grym sägs det, och har man tur så dör ens älskade djur i sömnen av ålderdom utan att behöva lida först – Andra gånger är det inte så… själv känner jag är att ibland så är det bästa att släppa taget medan det finns tillräckligt med värdighet kvar.

    Nåja, det här låter som att jag försöker få dig att åka och avliva din katt, men så är det inte. Däremot stödjer jag dig i det beslutet ifall du funderar på det men inte riktigt orkar ta det just nu.
    Kram,

    Svara
    1. christerhansson profilbild
      christerhansson

      Tack snälla du för att du delger mig din erfarenhet och tankar. Har själv svårt att bedöma och värdera läget. Dina ord får mig att tänka efter.
      Kram!

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

More posts