50-års kalas

De är inte vad de har varit, 50-års kalasen.
Jag är snart där och i dag var Co där. Vi firade honom med ett ”vanligt” kalas där en blandning av familj, vänner och jobbarkompisar gratulerade. Grillat till mat och tårta till kaffet. Allt nära och kärleksfullt och så gillar jag det. Att få vara tillsammans med sina älskade på sin högtidsdag.

För högtidsdag är det. Jag minns 50-års kalasen från min barndom och ungdomstid. Det var stora fester, många gånger öppet hus med hyllningar dagen lång (ev.uppvaktning undanbedes). Stort kalas med bullar, kakor, tårta och kaffe och på kvällen började festen som varade natten lång.

Min upplevelse är att det har förändrats. När min jobbarkompis fyllde 50 tidigare i år så bjöd hennes dotter med henne på ett träningspass. På eftermiddagen gick vi över till henne för att gratulera i all enkelhet.

Det är ingen Big deal längre. 50 år är inte den där vattendelaren i livet längre så som det var förr. Vi ”femtioåringar” är mer still going strong än någonsin.

Tillbaka till Co. min gode vän som vi firade i kväll. Av sin sambo fick han som överraskningspresent att tatuera in alla hans barns namn på underarmen. Det blev 5 stycken och då var min dotters namn ett av dem. Jag är både glad, stolt och rörd över att han gjorde så. Min dotter ser honom som en fadersgestalt och han har tagit till sig henne på samma fina sätt som hans andra döttrar.

Christer Hansson