Minimalistisk ekonomi.

När jag var hos R i går för att snacka och klippa mig så pratade vi en hel del om det omvända ekonomiska tänkandet. Alltså att istället för att jobba och slita arslet av sig för att få ihop pengar till att förverkliga sina drömmar så kan man minimalisera sitt ägande och utgifter och på så sätt uppnå samma mål.

För i grund och botten så har drömmen samma essens och ofta bär man med sig den från semestern då man har upplevt frihet, avkoppling och ledighet. Att nå det målet går att nå från båda hållen. Antingen jobbar man så hårt att man förhoppningsvis får ihop de slantarna till frihet, eller så inser man att samma frihet och oberoende kan man uppnå genom att avstå ägande och förvaltande av en massa prylar och på så sätt få loss tid till vila och rekreation.

Dagens text från Taize’ slår an på den tonen.

One day almost nine centuries before Christ, in the middle of a famine a women from the village of Zarepath saw Elijah, the man of God, come into her house. All the food that remained was a little flour and oil.

To make him welcome, the widow did not hesitate to make three cakes with what she had left. And the unexpected happened…the flour and the oil would not run out.

Isn’t this a parable for our lives? With almost nothing, with very little, we can live something beyond all our hopes, something that will never come to an and.

Christer Hansson