Var dag bär sina egna bekymmer

Ett intressant ordspråk men ack så svårt att anamma. 

Det skulle alltså innebära att man sätter paranteser på varje dag så att det som hände under dagen stannar där för att undvika att det sipprar ut och förgiftar nästa dag som kommer. 

Det i sin tur skulle innebära att morgonstund har guld i mun, alltså att varje ny dag bär på alla sina möjligheter, fria och oberoende vad som hände dagen innan eftersom den har paranteser och bär sina egna bördor. 

Ungefär som att varje sida och kapitel i en bok bär sitt eget.  Det skulle innebära att all långsinthet skulle utrotas. 

Ska nog testa och det blir en utmaning att bryta ett invant mönster.



Christer Hansson