En stark berättelse på flera sätt bl.a att berätta så öppet och att innehållet berör. Vi måste hela tiden påminna oss om att det finns mer bakom ytan än vi ser och att det är viktigt att ta hand om varandra.
I vintras hade jag det ganska bra. Jag hade kommit in på ekonomiprogrammet i Lund, jag hade extrajobb på Sydöstran, jag hade skrivit för Nyheter24 och jag var delaktig i ett välgörenhetsprojekt i Lund. När jag kom hem till Karlshamn sa alla:
– Åh, vad du har det bra!
Jag höll tillbaks tårarna, log och sa: “Ja, det kunde inte varit bättre!”
Så fort jag kom hem la jag mig i fosterställning, kramade om min kudde och grät. Jag önskade att någon kunde hålla om mig och säga att allt skulle bli okej, men det fanns ingen där.
Jag mår inte bra, och jag vet inte varför. Jag borde må bra. Och jag kan inte berätta för någon om det, för alla förväntar sig att jag ska må bra och vara glad.
Ju mer jag känner att alla förväntar sig att jag ska vara glad och ju mer jag känner…
Visa originalinlägg 2 794 fler ord


Lämna en kommentar