Perspektiv 

När jag njöt av min varmrökta lax med dillstuvad potatis hände något märkligt. Nedanför mig där jag satt på uteterassen kom en ung kille och böjde sig ner för att prata in under den glipa som är mellan bibliotekets golv och marken. Det står liksom på pelare och det är nog en halv meters luftspalt däremellan. 

Först trodde jag att det var en hantverkare som skulle fixa något men han pratade så intensivt och länge rätt in där och på ett språk som lät som de språk EU-immigranterna pratar. 

Jag tittade närmare och såg att han pratade in i en rulle av någonting. Såg ut som ett jättestort ihoprullad liggunderlag. Där inne låg den person som han pratade med, alltså en boplats för en av dem eller båda.  

 Efter minst 10 minuter sträckte en hand från rullen ut ett par justa hörlurar till killen utanför och strax därefter kom han själv ut, en proper och välvårdad kille med vita jeans. Hur sjutton kunde han komma ut därifrån så jäkla hel och ren?!

De båda vandrade in på bibblan och de såg ut som vilka unga studenter som helst. Skickligt gjort av dem 🙂

Av bostadsvalet att döma så är tillvaron tuff för dem. Funderade på den enorma kontrasten mellan dem och mig. Där satt jag bara några meter ifrån och kunde äta vad jag ville för jag valt det. Min tidigare vånda över att vistas den sista semesterveckan på Öland eller Halmstad blev pinsam då jag tänkte på deras troliga vånda att lämna sitt hemland för att vistas här där de upplever att det är ett bättre val trots att de bor på marken, inrullade i någo under ett bibliotek.  

 
Christer Hansson