I går stod jag på den och älskade det. Känner mig trygg och säker på ”mina” hemmascener framför ”min” publik som i går bara var 700 istället för 1400 som jag vant mig vid.
Kändes nära och intimt 🙂
I day satt jag längst fram på föreläsningen, vill ha så nära kontakt med föreläsaren som möjligt. När jag står på scenen uppskattar jag publiken på de främre raderna som jag kan få kontakt med och respons från och då vill jag själv bidra med det när jag är åhörare.
På vägen ut från hörsalen blev jag ifattgången och fick ett handslag med ett ”tack för igår”. Det var en person från våran trogna publik som ville tacka för föreläsningenmed Aron Anderson igår men också för att hon var nöjd med tidigare arrangemang. Jag blir glad av sånt och får bekräftelse på att vi är på rätt väg.
Christer Hansson
Lämna en kommentar