I onsdags när jag på förmiddagen berättade för de andra i ”Där himmel möter jord”-samtalsgruppen att jag är förskonad från stora lidanden visste jag inte att min vän förlorat livet.
Temat för samtalet syftade på om vi i lidandet kan finna eller se kärleken eller att det blir en konsekvens av lidandet.
Bara några dagar senare, typ nu, har jag svårt att ta in att min vän är borta samtidigt som det kommer in nya människor i mitt liv och ger kärlek.
Lidande och kärlek samtidigt, som kallt och varmt på en och samma gång eller salt och sött på tungan.
Samtidigt som jag bearbetar det omtumlande beskedet så lever jag i lyckan med de nya människorna i familjen. Regn och sol, på en och samma gång.
Christer Hansson
Lämna en kommentar